Det här är ju inte alls bra.
Känner att jag med och mer håller på att återgå till ”gamla vanor” igen. Jag gör ingenting på dagarna, jag sitter vid datorn och ser på tv vilket är det enda. Jag har avbokat flera möten. Jag känner mig deppad. Jag har inte tagit en dusch på över en vecka igen och jag har varit dum nog att skära mig igen. Fan i helvete alltså! Det är verkligen en rejäl svacka jag har hamnat i. Jag har inte skurit mig på väldigt länge men häromdagen så fick jag för mig att jag skulle göra det. Hatar verkligen mig själv då jag gör så.
Det är ingen vits att man säger till mig att jag inte ska skära mig, för jag gör det ändå. Jag skär mig aldrig mer än att det blir lite blod. Undrar om det är själva blodet jag vill se ändå? Har jag inget att skära mig med, förr iallafall, så har jag bitit mig nånstans på armen tills jag börjat blöda. Det är ju skönt för stunden faktiskt, men efteråt är det inte lika skönt då det börjar svida och ha sig.Jag avskyr dom ärr jag fått pga detta skadande av mig själv. Jag har ärr lite här och där på hela kroppen.
Jag har så många gånger önskat att jag inte var den jag är. Att jag hade ett annat liv, jo ett annat liv kan jag ju ha bara jag ser till att förändra det nuvarande till det bättre. Jag blir ju bara deppad av att tänka på hur mycket bättre jag vill ha det. Hur mycket bättre jag vill må. Ibland skäms jag över att jag har det som jag har det och ibland känns det som att min familj och släkten helt enkelt skäms för mig. Skäms för att ”Maria är inte som man ska vara. Hon är annorlunda”. Ja det känns så. Men jag vet ju att iallafall dom allra närmaste som syskon, pappa och mamma samt mammas man inte alls skäms för mig.
Fy, detta inlägg var skitjobbigt att skriva. Åh vad jag hatar mitt liv ibland. Vill inte ha det såhär. Jag VILL ju göra förändringar men det krävs ju en hel del från min sida för det. Orkar inte!