Igår skickade jag ett meddelande på Instagram till en som var skyldig mig 204 kronor för en del garn jag trodde jag skulle köpa av honom. Jag fick aldrig något paket och han lovade att ge mig pengarna tillbaka… Jag fick aldrig pengarna och gav han lite tid och jag tänkte sen bara skita i det helt. Men igår insåg jag att även då det ”bara” är 204 kronor så är det inte okej och jag ska ha tillbaka pengarna helt enkelt. Känns ju extra skit med tanke på att jag vet att han vet hur jag har det med ekonomin….Jag borde inte lita på folk, men jag är för snäll helt enkelt.
Det har hänt att han velat låna pengar av mig och jag har då valt att bara ignorera dessa meddelanden, Sen såg jag att han sålde paket med garn eftersom han tänkt sluta med sin stickning och jag tänkte att jag kan hjälpa honom och då köpa ett paket garn för 150 kronor plus frakt det vill säga 204 kronor totalt.
Jag fick svar tillbaka i förmiddags… Allt annat än ett okej svar och jag blev så ledsen och mådde skit av det. Jag mår inte så ok sen någon vecka tillbaka och just svaret jag fick gjorde inte saken bättre. Nu vet jag vilket svin han är iaf.
Min bror skickade ett meddelande till denna person och sa åt han att skicka tillbaka mina pengar idag och jag ska få tillbaka dom.. Jag tror inte att jag får pengarna från denna idiot. Får jag inga pengar idag så får jag pengarna av min bror och då blir denna person skyldig min bror istället. Så tacksam att min bror hjälper mig.
Hädanefter kommer jag inte lita på någon.
Sedan är ju jag en sådan person som kan gå och älta saker i flera dagar. Om jag blir kallad ”elak satmara” kan det sitta i länge. Jag tog åt mig väldigt mycket.
Pingback: Det har löst sig – Jilina.se | En blogg om psykisk hälsa, musik och livet i allmänhet