Förut idag så lyssnade jag på Britney Spears. Jag kan inte ens lyssna på henne utan att börja gråta tydligen. Nästan all musik jag lyssnar på nu sen 2 maj får mig att börja gråta har jag märkt. Visst, det är inte så konstigt när jag lyssnat på sån musik både jag och pappa gillar, men BRITNEY? Pappa var inget direkt fan av henne och lyssnade inte frivilligt på henne, endast då jag var hos honom och jag fick fritt välja vad vi skulle se på Youtube eller lyssna på via Spotify.
Jag funderade en stund på att sluta lyssna på musiken som får mig att gråta, men varför? Då hade jag ju fått sluta lyssna på Michael Jackson för längesen dessutom. Jag kan ju inte plåga mig själv med att sluta lyssna på musiken jag älskar eller sluta göra vissa saker på grund av att pappa dött. Hade jag slutat lyssna på viss musik hade jag inte haft mycket att lyssna på längre.
Jag tror att jag gråter till nästan all musik för att musik var en stor del av pappa. Hans musikintresse det vill säga stereo och att det skulle låta så bra som möjligt. Jag har fått det efter honom, jag är kräsen på ljud och vill inte ha vilket ”skit” som helst. Han hade två stora intressen och det var fiskar/akvarium och Hi-Fi.
Vad skönt att du har lätt till dina känslor, oftast känns det ju bättre efter man gråtit även om man ibland bara vill kämpa emot.