Idag tog jag min en promenad ner till pappa, han frågade igår om jag kunde komma och hjälpa honom lite. Jag ställer alltid upp bara jag själv orkar. Det känns som en ren självklarhet. Jag fick handla lite åt honom på vägen, affären ligger ändå på vägen till honom.
Han mår verkligen inte bra, det är så jobbigt att se honom bli så slut av att bara plocka och rensa lite papper på vardagsrumsbordet. Att se och höra hans hostattacker.
Jag önskar så att han fick bli frisk NU. Att han får godkänt för transplantation, så han får nya lungor.
Nu mår han ju som han mår också på grund av att han inte är frisk helt från lunginflammationen. Tydligen är det vanligt med lunginflammation då man har den sjukdom han har, IPF. Så risken är ju att han åker på det fler gånger också. Men det finns visst ett vaccin mot lunginflammation, som vi hoppas att han kan få.
Han bjöd på middag, spenatsoppa med bacon och ägg. Riktigt gott. Jag har inte ätit soppa på väldigt länge.
Pappa säger
Tack för besöket och hjälpen. Kram ?