Idag skulle min älskade farmor ha fyllt år.
Om hon levt så skulle hon bli 93 år. Jag har inte mått så bra idag för jag har tänkt på hur usel jag var som inte var till henne på hennes sista födelsedag, dagen hon fyllde 90 år. Jag skrev till och med på Facebook dagen innan att jag inte vet hur jag vill göra, om jag ska bussen till henne eller inte och även träffa kusiner och farbror där. Jag skrev även att det kanske ju blir hennes sista. Nej, jag är helt enkelt usel människa. Jag kom inte iväg för att det riktigt halt ute och är det så halt ute så vägrar jag att gå ut.
Men samtidigt borde jag ju inte ha dåligt samvete. Jag vet att hon hade glömt bort att man var dit ändå. Jag älskade min farmor. Hon var lite speciell, men vem är inte det? Men då hon blev dement så blev det alldeles för jobbigt. Veta om att hon inte ens visste vem jag var, jag som spenderat så mycket tid med henne som liten.
