Jag kom iväg idag. Himla skönt att få detta gjort. Dock var jag som en mussla igen :(. Knäpptyst, eller ja jag sa litegrann iaf. Tog upp detta med min sömn bland annat. Fick Zoplicone utskrivet som jag ska ta då jag verkligen behöver, speciellt om det gått ett dygn utan att jag sovit nåt. Jag tog upp detta med mina mardrömmar jag börjat få och hon jag var till sa det tyder mycket på att jag har mycket inom mig, att jag skulle behövt hjälp och få prata med någon om detta som varit i mitt liv. Det har ju inte varit ett speciellt lätt liv jag levat, mobbad, utsatt för ett sexuellt övergrepp och en del annat. Jag har inte riktigt fått bearbeta nåt av detta. Ja, sen sade läkaren att hon verkligen tror att jag kommer att klara av att börja må bättre etc och få ett bättre och mer värdigt liv. Jag tror också på det, för nu är jag så förbannat less på att bara gå hemma och må massa skit. Nu har ju som tur var, det börjat hända grejer! Jag är glad att denna hjälp finns, att hjälpen finns om man verkligen vill ha den. Jag ska verkligen ta detta på allvar nu, växa upp, börja få må bättre, lära mig att ”fungera” igen.
Ja det blev lite annat sagt också på mötet. Jag var så trött så jag tog nog inte in allt som sades faktiskt. Fick sova några timmar bara inatt.
Den 10 februari har jag träff igen med hon från LSS, samma person som följde med mig idag ut till vuxenhabiliteringen.
Ja, nu har jag Fluoxetin som jag tar en tablett dagligen, för socialfobiska besvär , samt då nu Zoplicone för insomning. Jag hoppas att jag inte kommer behöva nån mer medicin. Men man vet ju aldrig var läkarna säger och tycker.