Igår var jag med en av mina bästa vänner och hennes snart 1 år gamla dotter till Jamtli för deras midsommarfirande. Det var så kul att få komma iväg och göra något för en gång skull. Jag brukar ju sitta hemma ensam senaste 3 åren annars.
Det var så varmt igår, men fläktade lite.
Jag brukar ju tycka att det kan vara lite jobbigt med massa folk, men det kändes så bra igår. Ingen panik, ingenting.
På vägen hem så passade vi på att gå till askgravlunden och säga hej till min pappa. Jag trodde inte det skulle bli så jobbigt, men då vi satt på bänken och jag startat låten jag ville spela upp för honom så började jag gråta.
Pingback: Jamtlidagen – Jilina.se | En blogg om psykisk hälsa, musik och livet i allmänhet