Nytt försök

I slutet av månaden har jag möte på MICA igen, jag gör ett nytt försök. Vill det sig inte denna gång heller ( att jag ger upp efter en halv dag ) så blir jag nog lite sur på mig själv. Känns lite jobbigt att jobba och knappt få några pengar i lön. Men jag får ju fortfarande pengar från försäkringskassan så dessa andra pengar kan jag ta till busskort till exempel. Ingen som säger att jag måste vara på MICA resten av mitt liv eller i många år. Jag måste börja någonstans och det är ju inte nåt som säger att jag kan få ett helt vanligt jobb i framtiden.

Med tanke på att jag inte haft en sysselsättning på flera år och att jag ju mått väldigt dåligt psykiskt så är det ju bra att jag har MICA . Dom är ju lite mer förstående där om jag nu inte orkar komma någon dag.  Jag vet ju aldrig hur jag mår från dag till dag och ibland gör sig ju min sociala fobi sig påmind.  Jag känner ju av fobin fortfarande men det är inte i närheten av hur det var för något år sedan.

Jag har sagt att det nästan vore bäst att jag ändå har flera dagar i veckan som jag kommer få vara på. För har jag en enda dag/vecka så är nog risken mycket större att jag slutar komma iväg. Sen kan jag ju känna efter hur mycket jag orkar med under tiden och ändra till färre dagar eller halvdagar. Jag känner ju mig själv. Tror det var lite där felet låg då jag skulle vara på biblioteket för några år sen.  Det fanns i och för sig några problem då. Jag var inte ”mogen” för att börja med en sysselsättning det vill säga jag mådde inte lika bra som jag gör nu, jag fick göra precis det jag bett om att inte få göra och jag klarar ju mer än att sitta stoppa ner påminnelsebrev i kuvert.

Klarade jag att vara nästan den enda som faktiskt jobbade på det kafé jag var på för 15 år sen drygt ( var nåt att göra HELA TIDEN ) då klarar jag nog av att jobba med lite mer än bara papper nu också. Jag vill ha nåt att göra hela tiden vilket jag även sagt till om.