Eftersom jag är som jag är så går jag ju och oroar mig för småsaker helt i onödan. Denna gång var det angående mitt busskort då det stod att man behöver skicka ny skriftlig ansökan senast en månad innan det gått 12 månader och jag kom ju på att jag måste fixa detta nu.
Eftersom jag har sjukersättning så har jag rätt till billigare busskort (seniorkort för 314 kronor/månad) bland annat. Man måste skicka efter ett förmånsintyg samt visa upp papper på att man har beviljad sjukersättning dock. Förmånsintyget skickar man efter från Försäkringskassan.
Jag gick till receptionen på busstorget här i Östersund och ville veta hur jag skulle göra, men hon där förstod inte och kunde inte hjälpa mig och sa att jag skulle ringa ett nummer istället. Jag fick panikattack efter det där, jag förstår inte varför jag fick det bara. Kanske för att jag tog mod till mig att gå och fixa det jag tänkt fixa sen några dagar och så blir det inte som jag tänkt och blir sen orolig att det blir försent för att förnya autogiro och att jag måste betala dubbelt en månad igen. Men skulle det bli dubbelt draget så hade ju det ordnat sig, det vet jag ju egentligen.
Nu är det ju det det med mig och ringa… Jag låg natten till igår med ångest och magont och orolig. När jag vaknade på förmiddagen så ringde jag faktiskt det nummer som jag hade fått och jag fick då veta att jag skulle bortse från den information jag fick i samband med att de godkänt för autogiro för ett drygt år sedan, att detta som står är mer generellt och alltså inte gäller oss med sjukersättning.
Så, det var ju lätt att få veta vad som gälle bara att jag ringer. Jag har ju blivit bättre på det där med att ringa nånstans om jag måste, men jag är fortfarande orolig. Jag går dock inte en hel dag och bygger på min ångest som jag gjort förr.
Jag hade lite svårt att förstå det som stod dessutom i brevet jag fick för snart ett år sedan efter att jag fixat busskortet. Jag behöver inte bry mig i busskortet tills vad jag tror är år 2031 vilket ju är ett tag till hahaha.
