Farmor och jag på bilden nedan.
Färgen rosa har nog alltid varit en färg jag gillat. Till och med då jag var en liten bebis.
Lite roligt också att det bord jag lagt kortet på för att fota av är ett bord som farmor haft som jag fick låna på obestämd tid då jag flyttade hemifrån. Det är kvar, men är i mitt balkongrum nu. Bordet stod i hennes gästrum i många år innan jag fick ta det.
Sen kan man ju undra hur många gånger en bebis haft klockan i munnen. Jag vet, efter att farmor berättat, att den klockan var väldigt populär bland oss barn då vi var mycket små.
——
Farmor är sjuk i cancer och är dement sen några år tillbaka. Jag bor nära henne, men har valt att inte vara dit. Hon betyder och har betytt mycket för mig, men jag orkar inte se henne så som hon är nu. Hon minns mig ändå inte och jag har inga skuldkänslor. Jag var till henne tillsammans med pappa och S för två år sen, på julafton, sista gången. Det var jobbigt att se henne. I år hade jag nog gått under helt om jag var dit, det hade känts så extra jobbigt på grund av pappa. Jag vet inte om nån berättat för henne vad som hänt, men om nån har det så skulle hon ha glömt bort det ganska med en gång. Jag vet att hon får besök då och då ändå och att det är ett bra boende hon fick flytta till.
