Sådär med mig

Gjorde mig i alla fall iordning för att ta mig iväg till dv idag. Det är ändå bra av mig att ens försöka. Förr hade jag bara skitit i det och inte ens försökt komma iväg, inte ens hört av mig dit jag ska. Inte ens gjort mig iordning. Jag skickar ett sms minst 20 minuter innan jag ska komma den dag jag inte orkar ta mig iväg.
 
Men kan inte låta bli att bli besviken över mig själv när jag verkligen inte tar mig iväg. Jag vet att de på dv faktiskt förstår och de vet om hur jag har haft det i många år med social fobi etc och tycker att jag är duktig som kommer iväg en gång i veckan i alla fall.
 
Hade jag bara behövt gå dit och inte ta buss hade det nog kanske gått lättare. För att sätta mig på buss när jag mår som jag gör fungerar inte. Nej, jag får inte ha färdtjänst då jag ändå klarar av att åka buss dom dagar jag mår bättre på. Frågade om just färdtjänst för en del år sedan och det blev nej med en gång så det är ju ingen idé att ens försöka nu heller. Sen är jag för frisk för det. Så, ingen behöver fråga om det. 
 
När jag får panikattack i badet så är det inte bra med mig. Fått det två gånger nu. Badet är ju en slags trygghet för mig. Men ska jag börja få panikattack varje gång jag badar så är det slut med badandet. Har även fått panikattacker då jag duschat, vilket resulterar i att jag många gånger drar mig för att just duscha. Ja, jag duschar men jag får verkligen tvinga mig själv ibland och jag tar alltid en snabb dusch innan jag ska till dv. 
 

Bild från igår

 
 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.