Jag hoppas att jag kommer må bättre den här veckan, men jag tvivlar. Det är november och börjar närma sig december. December är en månad som jag brukar må väldigt dåligt. Att just december är en månad som jag brukar må skit under beror ju på det sexuella övergrepp jag var med om någon vecka innan jul -98. Micke har lärt sig och märker ganska snabbt på mig hur mitt mående förändras den här tiden på året. Jag mår ju skit psykiskt från och till hela året men det är som värst den här tiden ändå. Jag är mer lättretlig, får mer tankar om att vilja göra mig illa,vill kasta sönder någonting. Jag vet att jag borde ta tag i detta och få hjälp, men jag känner mig inte riktigt mogen än för det. Men jag vet ju att jag behöver hjälpen, vilket är ett stort steg ändå. Jag har inte fått bearbeta det som hände. Jag hade möjligheten strax efteråt men det var inte rätt tid för mig.
Den vecka som varit har inte varit så bra för mig. Jag har varit trött och mest sovit varje dag och jag kom ju inte iväg för att ta dom prover jag skulle ta i tisdags. I helgen känns det inte som jag gjort annat än att ha sovit. Igår kväll måste jag ha sovit väldigt hårt och djupt för då jag vaknade kollade jag mobilen och det var ett missat samtal från mamma samt ett sms från henne. Jag har högsta volym på ringsignalen så jag måste som sagt sovit hårt.
Jag orkade inte med någon städning förra veckan, jag får ju hjälp med det via boendestöd en gång i veckan. Det blir en ny dag och tid bestämd nu i veckan istället.