Jag läste precis ut en av dom böcker som jag köpte sist, nämligen 3096 dagar av Natascha Kampusch. Den var väldigt jobbig att läsa med tanke på vad den handlar om men på samma gång var den svår att lägga ifrån sig. Den gav upphov till många känslor – jag blev bland annat arg, frustrerad och  ledsen. Det är en bok som verkligen berör. Den har etsat sig fast hos mig, vilket jag märkte natten till idag eftersom jag drömde om källarhålan hon satt instängd i. Jag brukar inte påverkas att böcker, speciellt inte få mardrömmar. Detta är en bok som jag starkt rekommenderar er att läsa.

Beskrivning:

Unik inblick i fångenskapens psykologi

Den 2 mars 1998 blev tioåriga Natascha Kampusch överfallen och bortförd på väg till skolan. I över åtta år hölls hon inspärrad i ett specialbyggt ljudisolerat källarutrymme hos en man vid namn Wolfgang Priklopil. Fullkomligt utlämnad till förövarens nycker tvingades hon utstå såväl fysisk som psykisk misshandel, utan att veta om hon någonsin skulle bli fri igen. När hon som artonåring slutligen lyckades fly var hennes barndom över.
Med 3096 dagar tar Natascha Kampusch tillbaka makten över sin egen historia, från uppväxten och kidnappningen fram till utbrytningen och Priklopils självmord. Hennes vittnesmål över åren i gärningsmannens våld är en berättelse utan enkla svar, som ger en unik och utmanande inblick i fångenskapens psykologi. Insiktsfullt och drabbande beskriver Kampusch den frihetsberövades vardag: hur överlevnadsinstinkten kan få människan att anpassa sig till de mest extrema förhållanden, hur de fysiska betongväggarna omärkligt byts ut mot osynliga inre murar, och hur man som offer påverkas av en tillvaro där förövaren är hela ens värld.