Idag är det 6 år sedan som hela världen fick veta att Michael Jackson inte längre finns i livet. Åh, vad jag mådde dåligt den dagen. Jag mådde redan riktigt dåligt psykiskt och detta besked gjorde inte saken bättre. Jag blev helt förstörd. Jag är så glad att jag hade Micke hos mig då som kunde trösta mig. Minns ju att mamma ringde så fort hon fick höra vad som hade hänt, hon ville se så att jag inte hade tagit livet av mig. Ja, Michael betydde och betyder så mycket för mig och det vet hon om. Jag hade ju inga sådana dumma tankar alls, inte vad jag minns, men jag minns att det var en plåga i flera dagar framöver.
Visst kan det kännas konstigt att man kan sörja någon kändis så pass mycket som jag och resten av alla stora MJ fans gjort och gör sen juni -09, en person som man aldrig ens träffat men jag tycker inte alls det är så konstigt. Som min mamma sa: Det är nästan som att en familjemedlem gått bort.
Michael har varit en stor del av mitt liv så länge som jag faktiskt kan minnas. Det går faktiskt inte en enda dag utan att jag lyssnar på minst två låtar ( ibland lyssnar jag hela dagarna ) eller ser på konserter på youtube. Jag har nåt med MJ i varje rum ( även i köket ). Det är svårt att missa vem som är min stora idol.
Stefan fattade snabbt att MJ är någon som betyder väldigt mycket för mig. Han har ju målat en tavla till mig ( finns bild till höger → ) . Detta är faktiskt det allra finaste som någon någonsin har gjort för mig.
