Begravning

1 år har gått

Det känns som att jag mest skriver inlägg när jag har eller har haft en dålig dag. Men så är det ju även så att jag har min blogg mycket till just för att kunna skriva av mig också.

Idag är det 1 år sedan som farmors begravning var. Jag har lyssnat en del på hennes favoritmusik nu senaste timmen och jag trodde aldrig att jag skulle börja gråta så hemskt som jag nyss gjorde. Jag har gråtit tills att jag knappt fick luft. Min saknad efter farmor är så mycket större än vad jag har trott. Att jag skulle börja gråta till dansbandsmusik hade jag aldrig trott att jag skulle göra.

Farmor älskade just dansband och hon hade alltid igång musik då man kom hem till henne. Hon var även iväg på dans enda till dess att hon inte orkade iväg mer. Hon höll igång länge med dansen.

Det känns så konstigt att det är 1 år sedan som hennes begravning var. Tiden går väldigt fort.

Jag saknar dig så mycket farmor. Min bästa vän då jag var liten. Jag hoppas att du och pappa har det bra där ni nu än är.

Nu är ännu en begravning avklarad…

Jag har inte orkat skriva ett inlägg sen några dagar tillbaka. Begravningen av Lena tog hårdare än vad jag trodde. Inne i kyrkan gick det bra men jag fick en panikattack när vi skulle sätta oss och äta efter begravningen. Det blev nog helt enkelt för mycket för mig och dessutom var det många som ville äta och fika. Alla skulle sitta inomhus i en lokal, men jag och min syster satt ute istället tillsammans med en vi bodde granne med då vi var yngre. Det var kul att träffa henne igen, det var så många år sen sist faktiskt.

Jag valde att ha samma klänning jag hade under pappas urnsättning. Min nya var lite för urringad för att ha i kyrkan. Klänningen är ju fin, men jag vill inte visa så mycket i en kyrka.

Begravningen var mycket fin.

Nu hoppas jag att det inte blir fler dödsfall på ett bra tag.

Spenderar en del dagar igen med mamma, men denna gång är det hos mig. Hon får sova i en av mina nya sängar och jag sover i min soffa. Det fungerar bra. I fredagskväll fick det bli lite ost, kex och vin vilket vi nog båda behövde.

Ännu en begravning

Imorgon är det dags för mig att gå på ännu en begravning. Från att aldrig ha varit på någon (vad jag minns) till att ha varit på snart tre inom loppet av inte ens två års tid. Det är skit skit skit!! Farmor förstår man ju, hon blev ju ändå 90. Men pappa? Lena R? Lena var ju till och med flera år yngre än pappa.

Nej, nu får det vara nog med dödsfall den kommande tiden.

Med tanke på allt som hänt så har jag ändå mått ganska okej. Fast jag bröt ju ihop när pappa dog och hade jag inte tagit hem hans Imovane så hade jag inte fått sova alls. Att jag fick sova bra i några veckor efter att han dog gjorde nog mycket för mig psykiskt. Jag har själv haft Imovane på recept och jag vet att pappa hade velat att jag skulle ta dom han hade kvar.

Jag har i alla fall köpt mig en ny klänning och även denna gång från älskade VKKS.se. Jag får se om jag har den imorgon eller inte, har annat att ha på mig också. Jag tycker den kanske är lite för urringad, men det kanske blir bra ändå.

Nu väntar jag på att mamma, hennes man och min lillasyster ska komma. Dom var i Sveg sist jag hörde nåt.

Farmors begravning var mycket fin. Den var ganska personlig. I början spelades en dansbandslåt på orgel och så även på slutet. Farmor brukade vara iväg och dansa ofta förr och dansband var det enda hon lyssnade på så det passade så bra. Det var bara vi i närmaste släkten som kom på begravningen, behövdes inga fler än så.

Det blev ju självklart väldigt känslosamt, när prästen delade mig sig av minnen som en arbetskamrat till farmor haft och delat med sig av till prästen för några dagar sen, när han berättade hur mycket farmor hade saknat och sörjt sin Axel sin sista kärlek..

Jag satt och tänkte så mycket på pappa också så jag var nära att behöva resa mig upp och gå ut en stund. Det blev helt enkelt för mycket för mig med att ha förlorat dom två som stått mig allra närmast under så kort tid. Det skulle ju ha varit farmor som dog före honom, inte tvärtom. HAN skulle ju ha suttit vid mig.

Finns många fina minnen som man har när det gäller farmor. Dom kan ingen ta ifrån mig.

Det var skönt att få säga hejdå, att få ett avslut.

Tänk att hon ändå blev 90 år!

Hoppas att du har det bra nu och är tillsammans med pappa var ni nu än är.

På fredag är det begravning

Jag har funderat väldigt mycket på om jag verkligen vill gå eller inte. Jag har nu bestämt mig helt, jag ska iväg. Det är farmors begravning och jag kommer nog ångra mig så mycket om jag inte tar mig iväg. Eftersom jag inte hittar dit begravningen är så har jag frågat min gud far om skjuts och han kör mig gärna. Det underlättar så mycket att få skjuts. Att ta mig hem sen är inga problem.

Jag har funderat på vad jag ska ha på mig. Dum som jag är så kom jag inte på förrän idag att kontakta min farbror och fråga angående klädsel, det var valfritt. Underlättar mycket. Jag kommer ha det jag tänkt mest på att ha. Jag köpte ju ett par svarta lite vidare byxor för en tid sen och jag kommer ha dessa samt nån topp eller tunika till. Sen ett halssmycke. Mina svarta vinterskor till.

Det som känns mest jobbigt just nu är att träffa släkt som jag inte har träffat på många år, men det kommer ju att gå bra. Vi är ju alla där av samma anledning. Kan ju vara kul att få träffa dom också.

Att farmor dött känns ganska okej faktiskt, det var värre när pappa dog för drygt 1 år sen. Farmor var ju sjuk i cancer länge och man har ju som gått och väntat på henne. Men vi trodde ju så klart att hon skulle dö före pappa. Farmor blev exakt 90 år och en vecka. Självklart så sörjer jag farmor, men jag har sörjt och sörjer pappa så mycket mycket mer. För dig som inte vet så blev pappa sjuk i IPF för några år sen nu (lungfibros) och han fick veta att han hade drygt 5 år kvar att leva så vida han inte fick nya lungor, men han blev sämre på grund av lunginflammation och han dog kort efter att han fick lunginflammationen.

Jag har skänkt en liten summa till Hjärt-Lungfonden till minne av farmor. och även pappa. Kommer skänka en liten summa ibland dit.