Deppad

2 inlägg

Wow!

Det känns så skönt att fått nåt gjort nu i några dagar, även om det var diskning endast. Jag har ju haft en hel hög med disk och det har tagit emot i några veckor för mig att ta tag i det. Men nu är allt diskat och rent igen och det är så fint på bänken så. I och med att jag ens tog tag i och satte igång med disken så märks det väl att jag mår bättre psykiskt. Är inte lika deppad längre. Nu mår jag ju även bättre också då jag slipper se all jäkla disk. Ska verkligen se till att diska med en gång jag ätit nåt igen.

Jag får lätt ont i ryggslutet då jag diskar så jag har fått ta all disk i mindre omgångar. Det kändes först som att det aldrig skulle ta slut, bläh!

Nu känns det mer okej att sitta i soffan med datorn också, nu då jag faktiskt har gjort någon nytta. Mina dagar brukar ju bestå av sittande framför datorn från det att jag vaknat till det att jag går och lägger mig. Det är ju egentligen sjukt vad jag är beroende av datorn.

Nästa jag ska ta tag i är badrummet, där behövs det städas också.

Jag har ju min städhjälp, men varför vänta till hon kommer då jag får mina ”ryck”? Det är ju bra att jag gör lite själv också och inte är helt och hållet beroende av städhjälpen. Alltid lika skön känsla då jag får ”rycken”.

Nu blir det middag iallafall. Ingen modifast då jag inte alls kände för att dricka ännu en shake eller äta en pudding igen. Blir gulaschsoppa istället. Är ju inte så onyttigt det heller. Bättre än pizza ändå  ;)

Dela detta:

Ett väldigt känsligt inlägg

Det här är ju inte alls bra.

Känner att jag med och mer håller på att återgå till ”gamla vanor” igen. Jag gör ingenting på dagarna, jag sitter vid datorn och ser på tv vilket är det enda. Jag har avbokat flera möten. Jag känner mig deppad. Jag har inte tagit en dusch på över en vecka igen och jag har varit dum nog att skära mig igen. Fan i helvete alltså! Det är verkligen en rejäl svacka jag har hamnat i. Jag har inte skurit mig på väldigt länge men häromdagen så fick jag för mig att jag skulle göra det. Hatar verkligen mig själv då jag gör så.

Det är ingen vits att man säger till mig att jag inte ska skära mig, för jag gör det ändå. Jag skär mig aldrig mer än att det blir lite blod. Undrar om det är själva blodet jag vill se ändå? Har jag inget att skära mig med, förr iallafall, så har jag bitit mig nånstans på armen tills jag börjat blöda. Det är ju skönt för stunden faktiskt, men efteråt är det inte lika skönt då det börjar svida och ha sig.Jag avskyr dom ärr jag  fått pga detta skadande av mig själv. Jag har ärr lite här och där på hela kroppen.

 

Jag har så många gånger önskat att jag inte var den jag är. Att jag hade ett annat liv, jo ett annat liv kan jag ju ha bara jag ser till att förändra det nuvarande till det bättre. Jag blir ju bara deppad av att tänka på hur mycket bättre jag vill ha det. Hur mycket bättre jag vill må. Ibland skäms jag över att jag har det som jag har det och ibland känns det som att min familj och släkten helt enkelt skäms för mig. Skäms för att ”Maria är inte som man ska vara. Hon är annorlunda”. Ja det känns så. Men jag vet ju att iallafall dom allra närmaste som syskon, pappa och mamma samt mammas man inte alls skäms för mig.

Fy, detta inlägg var skitjobbigt att skriva. Åh vad jag hatar mitt liv ibland. Vill inte ha det såhär. Jag VILL ju göra förändringar men det krävs ju en hel del från min sida för det. Orkar inte!

 

 

Dela detta: