Idag har jag varit till psykosociala enheten igen och pratat. När jag var där så ringde min god man (jag hade stängt av ljudet på telefonen) ungefär samtidigt då vi tog upp detta med mitt shoppande på internet och jag skulle ha spärrat mig själv från att handla på faktura och då först och främst Klarna. Jag hade mailat min god man om detta förra veckan och då bad jag han att ringa till Klarna och spärra mig från köp med faktura. Men, jag behövde ringa dit själv så det ska jag göra idag eller imorgon.
Detta med att ringa är jobbigt för mig, men då det är något som jag måste göra för att jag ska kunna må bättre så får jag helt enkelt ta och ringa detta samtal.
Det känns bra att spärra mig själv. Det är ju dessutom bra att jag själv inser att det gått för långt och jag vill ju inte hamna där jag en gång förut var, innan skuldsaneringen.
Meningen är ju dessutom att jag själv ska ta hand om min ekonomi framöver och att göra som jag gjort och handla mycket på faktura är nog inte så smart, det är bara negativt för mig. Jag måste visa att jag är mer mogen nu, att jag faktiskt kan ha hand om pengar och inte slösa på massa skit.
Jag har sagt till min god man att ta av mina sparade pengar om räkningarna från Klarna blir för höga nu kommande månader.
Jag vet inte hur jag ska köpa nya pennor framöver, men det kanske jag kan beställa ändå fast med mitt kort och utan bankId. Jag ska alltså be om pengar hädanefter.
Sedan så måste jag ju också sätta denna spärr eftersom jag testar ut medicin samt så kommer jag behöva pengar att fylla busskort med när jag väl börjat med dagliga sysselsättningen. Kan ju vara bra överlag att veta att jag har pengar om det är nåt. Jag skulle till exempel behövt nya glasögon men jag ska fixa det om 6 månader. Jag KAN ta hjälp av soc när det gäller nya glasögon men eftersom jag ändå kan spara pengar så känns det faktiskt bäst.
