Familj

Dag 13 av 30: Berätta om din familj

Jag har lite svårt att skriva om detta ”ämne” eftersom jag är rädd att lämna ut för mycket. Jag har en tendens att skriva/säga mer än vad andra behöver veta men jag har lärt mig med åren att hålla vissa saker för mig själv. Men jag kan ju försöka skriva lite ändå. Huvudsaken är att det blir ett inlägg, hur många ord det blir spelar ju egentligen inte någon som helst roll.

Jag är äldst av tre syskon. En lillasyster född -85 och en lillebror född -89. Våra föräldrar skiljde sig då jag var runt 11 och jag fick bestämma själv vem jag ville bo hos. Har alltid varit ”pappas flicka” så valet blev lätt för mig. Mina syskon fick bo kvar med mamma här i Östersund varpå dom flyttade till Göteborg med mamma och hennes nya man för ungefär 17 år sedan.

Jag brukar vara ner dit någon gång om året, ibland har det hänt att jag inte varit dit på över ett år men det beror på ekonomin. När jag är ner är jag hos mamma och är då också kvar i minst 2 veckor. Har varit ner en gång i år, men hoppas på fler gånger.

Jag är ju moster till två söta små pojkar och dom vill jag ju kunna träffa med kortare mellanrum än 1 år emellan. Jag vet att min syster pratar om mig med dom, vilket jag uppskattar så mycket! Förhoppningsvis kommer jag kunna åka ner lite oftare efter sommaren.

Min pappa bor på gångavstånd från mig, tar ca 20-25 minuter att gå till honom ( i min takt ) men det är inte så långt, någon km bara. Vi har setts lite mer nu igen senaste tiden vilket jag tycker är riktigt bra. Han brukar få hjälpa mig med saker och jag hjälper honom i den mån jag kan, som det ska vara alltså.

 

 

Snart så

Imorgon åker jag till Göteborg och jag hoppas verkligen att jag är efterlängtad 😉 . Eller ja, det vet jag ju att jag är. Det ska bli så kul att få träffa dom alla och speciellt mosters lilla sötnöt Philip. Det känns som att det var evigheter sen jag var ner sist, men det var ju i mars i år. Det ska bli kul att få komma bort ett par veckor igen och göra nåt annat än mest sitta hemma i lägenheten.

Jag hade tänkt städa och packa idag. Städningen får och kan vänta till imorgon, packningen är jag redan klar med. Ska mest se till att inte glömma laddaren till telefonen och lite annat smått.

Det är skönt med nattåg tycker jag. Tar ju alltid det. Dock så tar det ca 13 timmar härifrån till Göteborg, men jag hoppas att jag faktiskt sover större delen av tiden. Annars har jag ju ljudbok att lyssna på via Storytel. Det är ju några dagar kvar på min testperiod som jag fått via buzzador och jag måste ju utnyttja det.

Snart så

Jag blev klar med packningen inför min lilla resa ner till Göteborg snabbt. Redan igår faktiskt. Den här gången packade jag smart till skillnad från några gånger förr. Sen glömmer jag alltid bort att mamma har tvättmaskin och torktumlare så jag behöver ju inte ta med mig så mycket kläder. Jag har sett till att lägga ner konsertbiljetterna också så det är gjort, men jag kommer nog att dubbelkolla på söndag.

För en stund sen kom jag hem igen efter att jag varit iväg till affärn. Jag hade tänkt vänta till på söndag med att handla sånt jag vill ha med mig på tåget men jag passade på att göra det nu så det är gjort. Tåget ska ju inte vara framme förrän vid lunchtid så jag måste ju ha nåt att äta. Förr har jag alltid haft med mig läsk och godis, men eftersom det aldrig dricks/äts upp av mig på tåget så lät jag bli att köpa det nu. Valde vatten och annat istället.

Det har varit lång väntetid för mig nu. Det blev ju bestämt redan i november att jag skulle ner. Det är ju för Backstreet Boys jag åker ner. Det var tänkt jag skulle åka ner redan samma vecka som konserten men det blev ändrat. Ser väldigt mycket fram emot konserten faktiskt. Jag var ett stort fan av BSB förut och jag känner det ska bli mer kul att se dom än Madonna faktiskt. Konstigt nog. Men det är nog , som jag sa till mamma, att jag gillat BSB så mycket mer intensivt.

Jag kommer ju få träffa min syster med familj och min bror också då jag är ner. Ska blir såå kul att få träffa dom alla. Ser fram emot att få träffa lilla Philip nu. Sist jag träffade Philip så kunde han ju varken gå eller prata 😉

 

Ni som följer mig och min blogg och så även har gjort det ett bra tag vet att jag inte gärna tar bussen, men på söndag kommer jag ta bussen in till stan för det är det billigaste sättet. 30 kr i jämförelse med taxi som skulle gå på några 100… Men har jag bestämt mig för nåt så har jag!

Det ska bli så skönt att få komma hemifrån. Jag är ju helt ensam numera och det blir lite tråkigt att inte ha någon att prata med förutom via nätet.

Juldagen

Idag kommer syrran med familj hem till mamma för julfirande. Igår var vi bara jag, lillebror, mamma och hennes man. Vi hade det ganska mysigt och kul ihop, åt gott, öppnade en varsin julklapp  (mest för att få öppna nåt på själva julafton) samt tittade på film. Min julklapp? Ett par söta rosa hörlurar från Happy Plugs , sådana som jag velat ha ett tag nu faktiskt. Det var ju kul att det var i just den rosa färg som jag har bild på i ett tidigare inlägg. För övrigt så matchar lurarna mitt iPhoneskal perfekt i färgen.

lurar

Det jag ser mest fram emot idag är då vi ska öppna julklappar. Inte så mycket för att jag är nyfiken på vad jag får utan för att jag är så nyfiken på hur syrran och mannen hennes kommer att reagera på en speciell julklapp som är till lilla Philip från morfar sin.

Förändringar

Jag känner mig ganska stolt över mig själv som faktiskt tagit mig iväg på dom tider jag haft nu några gånger på hälsocentralen. Jag har inte velat gå iväg några gånger men det har ju varit viktigt. Jag vill ju inte riskera att få nåt strul med såret, mer strul än det redan är vill säga. Det läker bra och infektionen verkar ha försvunnit nu.

Ni som följt min blogg ett längre tag förstår ju att det är väldigt bra gjort av mig att komma iväg. Jag har ju en tendens att bara kunna skita i saker som jag ska göra, mycket för att jag tyckt det varit så jobbigt att gå ut. Men, nu dom två senaste gånger jag varit ut har det inte varit det minsta jobbigt för mig. Känns så skönt och underbart bra att kunna gå ut utan att börja må riktigt dåligt innan. Det verkar som att socialfobin mer och mer försvinner.

Det har nästan blivit så att jag börjat längta att efter att gå ut. NÄSTAN alltså. Jag har kommit långt under dessa två år som snart gått sen jag blev ivägskickad till psykiatrin och all förändring av mitt liv började.

Jag vet att min familj är väldigt stolt över mig och riktigt glad över att jag börjat förändra mitt liv.

Jag är nyfiken över hur mycket mer som har skett tills nästa år, jag tror det är mycket som har hunnit hända till dess också.

Rulla till toppen