Farmor

Kan december ställas in?

Det slår som aldrig fel…

Runt den här tiden varenda år börjar jag må sämre psykiskt än jag gjort under resten av året. Jag avskyr den här tiden på året. Det känns bara negativt för mig och önskar att jag bara kunde lägga mig och sova och vakna upp 1 januari så jag slapp min födelsedag och julafton.

Det blir ett år till helt ensam. Men i år är det ju inte så mycket att göra åt heller på grund av pandemin.

Jag har inte många minnen av en bra julafton eller födelsedag. Övergreppet jag var med om som 15 åring och faktiskt någon vecka innan jag fyllt 15 var ju runt nu också. Jag mår inte lika dåligt längre på grund av just det sexuella övergreppet men det är ju inte så konstigt om jag kommer att tänka på det runt den här tiden på året då det närmar sig jul. Hade det inte varit i närheten av en högtid så hade jag säkert inte börjat tänka på det varje år lika mycket.

Jag tänker knappt alls på övergreppet resten av året, det är som sagt runt denna tid det poppar upp i huvudet. Jag mår ju inte alls lika dåligt som under första året/åren efter men jag mår ju inte helt 100% bra heller, men det är inte heller något jag känner ett behov av att gå till någon och prata om. Det hade varit en annan sak om det varit så att jag gått och tänkt på övergreppet och hans försök att gasa ihjäl sig några gånger i veckan.

Jag har tänkt en del på farmor också senaste dagarna. Julen, en av hennes favorithögtider. Jag tänker på sista gången jag och pappa var till henne på boendet. Där hon satt framför tv’n och inte visste att det var just julafton. Det känns så jobbigt att veta att hon var så dement att hon inte förstod vilken dag det var.  Det var jobbigt att vara dit, jag vet att pappa inte ens egentligen ville dit men han var dit ändå. Jag fick ju dessutom en sista kram av farmor då. Jag var inte mer dit sen då det var alltför jobbigt för mig. Farmor var min bästa vän då jag var liten så det gjorde ju så ont att veta att hon inte visste vem jag var. Vi vet att hon fick besök av andra så ingen behöver komma med elaka kommentarer om just det.

1 år har gått

Det känns som att jag mest skriver inlägg när jag har eller har haft en dålig  dag. Men så är det ju även så att jag har min blogg mycket till just för att kunna skriva av mig också.

Idag är det 1 år sedan som farmors begravning var. Jag har lyssnat en del på hennes favoritmusik nu  senaste timmen och jag trodde aldrig att jag skulle börja gråta så hemskt som jag nyss gjorde. Jag har gråtit tills att jag knappt fick luft. Min saknad efter farmor är så mycket större än vad jag har trott. Att jag skulle börja gråta till dansbandsmusik hade jag aldrig trott att jag skulle göra.

Farmor älskade just dansband och hon hade alltid igång musik då man kom hem till henne. Hon var även iväg på dans enda till dess att hon inte orkade iväg mer. Hon höll igång länge med dansen.

Det känns så konstigt att det är 1 år sedan som hennes begravning var. Tiden går väldigt fort.

Jag saknar dig så mycket farmor. Min bästa vän då jag var liten. Jag hoppas att du och pappa har det bra där ni nu än är.

 

Idag för 1 år sedan

Detta är ännu ett datum jag aldrig kommer glömma bort. Idag är det 1 år sedan min farmor dog. Min farbror ringde dagen efter och berättade att hon inte  längre levde. Hon hann med att bli 90 år och en vecka.

Vila i frid älskade farmor.

 

Min älskade farmor

Idag skulle du ha fyllt 91 år. Men, det ville sig inte så. Du dog en vecka efter din 90 årsdag… Jag ångrar att jag inte var med då du fyllde 80 och jag ångrar att jag inte var med då du fyllde 90. Men jag vet ju att du inte var ensam och att du faktiskt blev firad av farbror och kusiner och deras barn. Att jag inte kom då du fyllde 80 år hade ju sin stora anledning.

Du betydde så mycket för mig farmor. Tänk alla dessa lördagar på 90-talet då jag kom till dig för att äta middag och sen spela Bingolotto med dig. Dessa veckor vissa somrar jag var med dig i stugan i Mörsil. Jag älskade att sova hos dig och jag somnade alltid så gott i den där gamla bäddsoffan som du hade en hemma i stan och en i stugan.

 

Besökte minneslunden idag

Älskade pappa.

Idag var jag och besökte dig i minneslunden. Jag lyssnade på några av dina favoritlåtar bland annat Sleeping Sun med Nightwish som var den jag spelade för dig under urnsättningen för snart 1 år sedan. På vägen in med bussen så spelades en låt med Gyllene Tider, vilket jag såg som ett tecken på att du väntat på mig, att jag äntligen besökte dig.

Jag ville säga grattis eftersom du skulle ha fyllt år på söndag. Rosorna är till dig och farmor från alla oss. Saknar er så mycket ♥️.

Jag har varit på väg flera gånger men det har tagit emot så mycket, men jag tror att jag kommer att ta mig in lite oftare nu och jag måste inte ha med mig nån ros varje gång. Jag kan ju ta bussen nästan hela vägen, gå till minneslunden, sitta där ett tag och minnas och lyssna på musik. På nåt vis så tror jag att det är bra för mig  och jag tror att du vet att jag är där. Det känns även bra att veta exakt var urnan är.

Det gick bra att sitta ett tag hos dig. Grät lite, men inte så det rann mer än någon tår. Jag har lite svårt för att gråta utomhus av någon anledning.

Idag var det första gången jag fick se skylten också. Den var försenad när urnsättningen var.

Nu är jag helt slut. Det har blivit lite mycket för mig denna vecka.

 

Besök

Igår morse vaknade jag runt 07 av att det lät ute, det lät som ungefär som när snö faller från taken, Jag kunde inte somna om alls. Låg i några timmar och försökte få lite mer sömn. Men det där ljudet fortsatte. Så, jag klev upp och kika ut mot min franska balkong, där satt en duva. Det var troligtvis den som hade stört mig. Jag öppnade balkongdörren litegrann för att få bort duvan. Duvan flög bara iväg till ett annat räcke, där den sen satt och kollade mot mig.

Berättade för S igår på Skype om detta. Han frågade om jag visste vad det var?  Först sa jag pappa men kom på farmor ganska med en gång. Ja, det var farmor S hade tänkt.

Vem vet? Kanske var det farmor som gjorde ett sista besök hos mig? För att säga farväl?

 

Någon dag efter att pappa dog så vaknade jag tidigt och kände då doften av rakvatten precis vid huvudänden av sängen. Jag har aldrig känt den doften där förr. Det var så starkt och påtagligt.

Ja, jag tror på det övernaturliga.

Jag tror på att våra närmaste kommer till oss i någon form efter döden för att säga hejdå eller bara visa att dom fortfarande finns.

Om jag har haft en av mina jobbigaste dagar så har jag alltid haft besök av pappa i mina drömmar. Jag har aldrig förr drömt om pappa så mycket som jag gjort det senaste året.