Våra tankar om framtiden del 3

Jag går ju bara hemma på dagarna och har så gjort i många år. Jag både vill och inte vill börja med någon sysselsättning. Jag skulle ju börja, men det sket sig. Antingen för att jag faktiskt inte var ”mogen” än till att komma iväg hemifrån och göra nåt på dagarna samt att jag tyckte det var skit med betalt. Jo, jag skulle få pengar från fsk fortfarande om jag var via MICA men eftersom jag också behöver ett busskort så går ju dessa extra pengar plus lite av det jag får via fsk till det. Dessutom så har jag just nu skuldsanering så det känns ju sådär.. Svårt att förklara. Jag tror det kommer kännas bättre då skuldsaneringen är klar eftersom jag då kommer ha mer pengar över att röra mig med varje månad. Återstår att se, i år ( när det nu än var ) så blir jag fri skuldsaneringen är då helt skuldfri. Gått fem år redan med andra ord.

Jag vill ju som sagt göra nåt på dagarna i framtiden. Men, jag har inte gått gymnasiet och ja … Jag har ju mina problem ( även sen förr ) så jag vet inte. Ibland känns det som att jag bara vill ge upp.

Men det jag gärna skulle kunna tänka mig att göra på dagarna är att vara på ett äldreboende och kanske läsa för någon/några av dom boende, vara på förskola, jobba på ett café ( stå i kassan, ta hand om disken… ) , kan tänka mig städjobb på skolor etc. Jag har som inga stora krav precis.

Stefan har funderat på att om man skulle , långt fram alltså , öppnat ett litet enkelt café där vi också kan ha ett galleri så han och eventuellt andra kan ställa ut sin konst. Man behöver ju inte ha massa olika bakverk etc bara enkla kakor, mackor och lite sånt enkelt.

Inget av det jag skriver i mina inlägg om våra tankar om framtiden kanske blir av , men drömma kan man ju faktiskt alltid göra.

 

 

Dela detta:

Våra tankar om framtiden del 2

I förra inlägget skrev jag ju lite angående hur vi vill bo, ute på landet i ett hus.  Detta blir det angående barn eller inte.

När jag och Stefan började prata med varandra  17 september 2014 så var det en fråga han ställde  ganska med en gång. Den frågan var om jag vill ha barn eller inte. Jag tycker det var bra faktiskt att han frågade detta, så man inte går in i ett förhållande och sen visar det sig att bara ena partnern vill ha barn och man gör den andre besviken. Det är mycket som jag tycker är bra att prata om tidigt i ett förhållande och där bland annat barn. Det är ju en sak som är så perfekt för oss med vårt distansförhållande, vi lärde ju känna varandra så bra och har kunnat prata om precis allt redan innan vi träffades IRL.

Vi är ju väldigt bra på att prata med varandra också överlag vad det än är.

Han och jag är faktiskt överens om att två – tre barn skulle räcka, men att vi får se då vi väl fått vårt första. Jag vill gärna minst ha två. Blir inga barn än ( lugn mamma ) , inte förrän vi flyttat ihop och skulle det bli innan ändå så tar vi det därifrån vilket jag och Stefan är båda överens om helt. Jag vill inte heller vänta för länge ändå, eftersom jag blir 34 i år. Jag vet att det inte är så gammalt, men man vet ju aldrig hur lång tid det kan ta innan man ens blir gravid och dessutom vill jag gå ner vikt. Men ja, blir det så blir det helt enkelt och jag känner mig så mycket mer mognare nu och mår ju så mycket bättre än då jag först ens började tänka på att jag vill ha barn vilket var då jag var runt 20.

 

 

Dela detta: