Jag var orolig
Sen igår har det känts lite konstigt i höger ben ner mot vaden och foten. Kändes svullet. Jag var orolig så jag tog modet till mig och ringde 1177. Hon jag pratade med tyckte inte att det lät som en blodpropp men att jag ändå borde få det kollat. Så jag ringde hälsocentralen så fort dom öppnade idag och fick en tid 10.30.
Det ska mycket till innan jag ringer och 1177 och sen hälsocentralen. Jag brukar försöka vänta ut saker.
Efter en kort undersökning så sade läkaren att det inte var något att oroa sig för och att det förmodligen var något med muskeln. Inget jag behövde göra något åt.
Jag passade på att ta upp angående en huvudvärk jag fått som kommer och går och kan hålla i sig någon vecka i taget men minst två dagar. Den sitter vid tinningen och ner mot ögat. Senaste tiden har jag tyckt att det börjat göra mer ont vid ögat.
Jag har inte så ont i huvudet utan det är mer som en tryckande känsla och ett lätt bultande ibland, men jag blir så matt och orkeslös ändå av detta. Det kunde vara spänningshuvudvärk men jag fick Naproxen utskrivet att ta i någon veckan så får jag se sen om det hjälpt. Det är liksom inte kul alls då jag får denna värk då ingenting hjälper och vissa gånger blir det bara värre av att ligga ner och vila. Hjälper inte Naproxen så skulle jag höra av mig igen så skulle vi ta det därifrån. Kanske sjukgymnast.
Jag är glad att jag kom iväg och läkaren sa att det var bra att jag kom och fick det med benet kollat.
Hjärta och lungor kollades/lyssnades på. Tempen togs. Pulsen kollades också. Inga fel där förutom att pulsen var lite hög men det trodde läkaren berodde mest på att jag var nervös.
Sen måste jag berömma denna läkare som inte tog upp min vikt. Vi överviktiga är ju rädda att få höra om vår vikt så fort vi söker vård, vad det än kan vara.
Ja, det kan bero på övervikten men övervikten ska ju inte vara det första som tas upp och pratas mest om ifall man söker för en speciell sak.
Jag har haft turen att bara träffa en enda läkare som pratat om min vikt som att den skulle vara orsaken till min smärta. För 3,5 år sen hade jag ischias (vilket pappa fattade med en gång då jag försökte sätta mig i hans bil) och jag sökte för smärtan. Läkaren tog upp vikten det första han gjorde och sa att smärtan mest troligt berodde på min vikt…. Den läkaren var själv överviktig så jag valde att inte ta åt mig alls.
Jag tog en liten promenad på vägen hem eftersom det var kallt och jag var ändå tvungen att vänta på bussen. Jag orkade inte gå hela vägen hem.
