Infektion

Jag orkar inte!!

I fredags började jag känna av en ömhet och att det inte kändes så bra där ena visdomstanden är på väg upp. Jag lät helgen gå och hoppades att det var något tillfälligt efter jag var till tandhygienisten. Men, det blev inte bättre utan snararare lite värre så tidigt i morse skickade jag ett mail till tandläkaren och beskrev mina besvär. Runt 08 ringde det från just tandläkaren och jag fick komma dit redan vid 11.o0.

Jag har en liten infektion just där visdomstanden vill titta ut och det är stor risk att jag behöver komma tillbaka snart för att ta bort tanden. Jag ska lägga en gel två gånger om dagen i fem dagar efter varje gång jag borstat tänderna och hoppas att det vill hjälpa. Blir det ingen skillnad eller om det gör mer ont ska jag kontakta tandläkaren igen. Tandhygienisten var ganska säker på att tanden kommer behövas ta bort, men den sitter lite dumt till och trångt så det kan bli lite jobbigt att få bort den.

Ser ju inte fram emot kommande tid, men det får som vara. Jag kan ju inte säga nej till att ta bort en tand om den orsakar mig smärta.

Jag hade ju hoppats att jag kunnat få vara lik pappa där med, att inte ens få mina visdomständer så jag fick slippa detta elände.

Nu har bedövningen nästan släppt helt och jag har ont. Jag beställde pizza men det går knappt att äta just nu, men jag trugar i mig. Egentligen borde jag gå och handla yoghurt och sånt flytande.

Jag hade ju först tänkt att vänta med att komma iväg och kolla upp vad som orsakar obehaget, vänta till på onsdag. Men efter en sömnlös natt så kom jag på andra tankar.

Jag är glad att jag kom iväg idag.

Nu får jag helt enkelt se hur kommande veckor blir.

Lite komiskt är det ju ändå att detta med visdomstand kom nu knappt 6 månader efter att jag började ta hand om mina tänder ordentligt och besökt tandläkare och tandhygienist. Det är som att min mun nu lever igen och vill ta igen lite efter alla år… typ! Innan hade jag inga besvär alls, trots 3 hål och en jäkla massa tandsten.

Jag hoppas på sömn i natt.

Förändringar

Jag känner mig ganska stolt över mig själv som faktiskt tagit mig iväg på dom tider jag haft nu några gånger på hälsocentralen. Jag har inte velat gå iväg några gånger men det har ju varit viktigt. Jag vill ju inte riskera att få nåt strul med såret, mer strul än det redan är vill säga. Det läker bra och infektionen verkar ha försvunnit nu.

Ni som följt min blogg ett längre tag förstår ju att det är väldigt bra gjort av mig att komma iväg. Jag har ju en tendens att bara kunna skita i saker som jag ska göra, mycket för att jag tyckt det varit så jobbigt att gå ut. Men, nu dom två senaste gånger jag varit ut har det inte varit det minsta jobbigt för mig. Känns så skönt och underbart bra att kunna gå ut utan att börja må riktigt dåligt innan. Det verkar som att socialfobin mer och mer försvinner.

Det har nästan blivit så att jag börjat längta att efter att gå ut. NÄSTAN alltså. Jag har kommit långt under dessa två år som snart gått sen jag blev ivägskickad till psykiatrin och all förändring av mitt liv började.

Jag vet att min familj är väldigt stolt över mig och riktigt glad över att jag börjat förändra mitt liv.

Jag är nyfiken över hur mycket mer som har skett tills nästa år, jag tror det är mycket som har hunnit hända till dess också.