Jag vet att jag brukar ligga extra länge och försöka sova efter det att jag har haft möte med någon eller några. Det blir en massa tankar som snurrar och gör att jag bara blir deppig tillslut. Idag och i förrgår fick jag ta sömntablett eftersom jag nu har lärt mig hur det annars kommer att bli.
Senaste tiden att gå och lägga mig på att minskat från 04 till 01.30 så nu har jag gjort mig redo för att sova. Ska bara titta klart på en serie först.
GAAAAH! Alla dessa tankar som inte kan lämna mitt huvud gör mig galen. Varje gång jag träffat tillexempel läkaren så känner jag att tänk om denna person verkligen kände mig, för dom ser ju bara det dom ser under mötena. Den mest tystlåtne personen.
Jag tror att detta med att jag sitter och är så tyst på viktiga möten är för att jag inte vet vad jag ska säga samt också att jag alltid fått det så lätt serverat för mig. Alltid har det varit någon annan än jag själv som pratat för mig. Samma sak då det gäller att ringa till olika myndigheter, jag har fått hjälp så länge så det blir bara jobbigt för mig då jag ska till och måste ringa själv.
Om jag ska ställa en diagnos på mig själv : LATHET. helt enkelt. Efter dessa år som jag inte har gjort nåt alls på så har den lathet som alltid funnits inom mig alltmer kommit fram. På papperet så har jag Asperger Syndrom.
Jag och Micke pratade tidigare ikväll om att vi ska ta bussen in till stan fram och tillbaka några gånger i månader. Prata ja, men återstår att se om det kommer att bli så. Vi tänkte börja med att åka in båda två och sen tillbaka hem till mig igen utan att ha kollat i någon affär. Att gå in i en butik kanske blir för jobbigt.
Allt har känts så skönt att bara skjuta på framtiden, men herregud, ska det göras nåt så ska det göras NU. Jag blir ju inte yngre precis.
Hatar smaken av mina sömntabletter, men dom hjälper mig att somna.