Skitvecka

Den här veckan har verkligen inte varit bra för mig. Det känns som att för var dag som går så mår jag sämre och sämre psykiskt. Jag har ingen aning om varför heller. Jag vet ju aldrig riktigt varför jag mår skit många gånger.  Jag ska vara glad att jag fick må bra i några veckor iallafall.

Dygnet har jag fel också, men det tror jag till stor del beror på att jag mår som jag gör. Jag har haft dygnet ganska rätt annars, ja tills denna vecka.

Fick känslan igår kväll och bara för ett litet tag sen att jag inte vill fortsätta leva. Allt känns bara så oerhört jobbigt. Nej, jag skulle inte ens våga ta mitt eget liv. Jag har tankar på att göra det, men jag skulle nog aldrig se till att göra verklighet av tanken.

Varför får jag dessa tankar om att jag vill dö??

 

Dela detta:

Min strejkande kropp inför möten

Nu borde jag nog ta och sova annars lär jag väl inte vara i skick alls för mötet imorgon med LSS. Tur dom kommer hem till mig. Jag lovar dock att min kropp vill strejka- huvudvärk tillex som jag haft senaste gånger jag skulle haft detta möte. Har fått skjuta upp flera gånger nu och jag vill ju verkligen inte göra det. Tur nog är ena som kommer väldigt förstående. Känner jag att jag inte orkar eller vill så var det bara att höra av sig via mail (jag har lättare för att via mail eller vanligt brev få fram det jag vill ha sagt än då jag ringer ).

Jag har börjat fundera på detta angående varför jag får huvudvärk eller mår dåligt på annat sätt varje gång det är nåt möte inbokat. Om det vore så att jag skulle iväg ut, ja då kan jag ju förstå det. Men nu har det ju varit så att mötena ska varit hemma hos mig. Kanske är det nåt med socialfobin som spökar? Att det kanske är nåt psykiskt, kanske inte har med fobin att göra utan bara att det blir så för mig att kroppen bara säger ifrån. Att det blir för mycket för mig? Jag har ju träffat dom två som ska komma till mig. Ena i samband med att jag skulle flytta till gruppboendet jag bodde i tills för några år sedan. Så det kan ju inte ha så mycket med att göra att det kan vara så att jag tycker att det är jobbigt för att det är nån jag inte träffat tidigare..

Iof så har jag blivit bättre på detta då det kommer att träffa nya människor. Jag måste ju träffa folk jag inte träffat förr , speciellt med tanke på om jag nu verkligen i år ska se till att verkligen börja leva det liv jag inte har nu. Mötet med LSS är ett steg mot rätt riktning. Om jag får den hjälp jag vill ha genom dom så skulle det bli så bra för mig.

Man kan säkert tro att jag bara ljuger och hittar på då jag skjuter upp möten pga huvudvärk etc. Men jag ljuger inte. Jag kan som inte alls rå för min jäkla strejkande kropp. Jag tycker bara det är så irriterande och ledsamt. Jag får bara hoppas att dom inte ledsnar på mig bara. Det är ju lätt hänt dom kan göra det.

Dela detta: