Beskrivning:
I Himlen kan vänta skriver Lotta Gray rakt och personligt inte bara om åren med cancer, utan också om känslan av utanförskap och den ständiga viljan att vara till lags och passa in. Om äktenskapet och drömhuset, det Lotta kallar luftslottet, den tunga skilsmässan och livet efter sjukdomen.
Valborgsmässoafton 2008 drabbas den prisbelönta bloggaren och vimmelreportern Lotta Gray av svåra magsmärtor. Hennes man, tvåårige son och vänner går till brasan medan hon ligger och vrider sig i sovrummet. På natten ringer hon ambulansen. Hon åker in ensam, får diagnosen tjocktarmscancer och opereras omgående.
På hösten får Lotta beskedet att cancern har spridit sig till levern. Sedan följer fyra år av tung behandling. Hon fortsätter släpa sig till jobbet och vägrar vara sjukskriven om hon inte absolut måste. Känslan av ensamhet blir starkare liksom frustrationen över att inte kunna ta hand om sonen Lennox. Lotta kommer allt längre ifrån både man och barn. På sin blogg Vimmelmamman berättar hon om kampen, både den privata och den mot sjukdomen.
Genom att dela sin livshistoria hoppas Lotta kunna stärka andra som går igenom en svår sjukdom eller kris. Hon vill få oss att våga sträcka ut handen och se bakom den till synes lyckliga fasaden och att aldrig ge upp. Lottas motto är: You can. End of story.
Vad jag tyckte:
Jag läser böcker väldigt sällan nu för tiden. Inte ens en bok i månaden, vilket känns lite trist. Jag började läsa denna bok dagen då jag fick hem paketet från Adlibris med denna och en annan bok. Det var några månader sen nu. Men igår bestämde jag mig för att jag skulle ta och läsa ut boken, jag hade då drygt 150 sidor kvar. Det slutade med att jag knappt kunde lägga undan boken. Boken var/är alltså bra enligt mig. Det var stundtals jobbigt att läsa boken men med tanke på att vi redan vet hur det gått för Lotta så kändes det lättare att läsa ut den. Hon klarar sig ur cancern alltså. Den är ganska lättläst och väldigt korta kapitel vilket jag uppskattar. Jag läser helst verklighetsbaserade etc böcker nu eftersom ”det ger mig mer”.