Testar annan medicin

Idag var det dags för ännu ett besök hos läkaren. Det var uppföljning av medicin jag fick utskrivet sist jag var dit. Eftersom jag svettas så hemskt av Sertralin som jag fick utskrivet förra gången jag var iväg till läkaren så fick jag Fluoxetin utskrivet igen. Så nu ska vi se om det blir bättre. Båda dessa mediciner tillhör samma ”familj”. Jag hade ju Fluoxetin förut för en del år sedan men valde själv att sluta.

Jag slutade med Fluoxetin förut eftersom jag trodde det var den medicinen som gjorde att min mage inte fungerade som den ska. Jag kunde äta och sen inom 10-15 minuter var jag tvungen att gå på toaletten, Jag har kommit fram till att jag inte ska äta bröd, pasta, pizza med mer men det är ju så svårt att sluta eftersom det är nåt jag gillar så mycket. Sedan så märkte jag knappt av någon effekt eftersom mitt liv var kaos under den tiden.

Jag kan börja med Fluoxetin redan imorgon, jag behöver alltså inte trappa ner på Sertralin för att sen börja med Fluoxetin.

Sömntabletterna fortstätter jag med (Propavan). Jag har en del konstiga drömmar vissa nätter men det är något jag kan stå ut med,  Så länge jag sover bra och så länge jag slipper den jäkla mardrömmen jag haft flertalet gånger. Drömde varje natt att ett flygplan kraschade i närheten av där jag bor och till slut vågade jag inte sova alls… Men det var längesen nu, fast jag är lite smått rädd att den drömmen ska komma tillbaka och lika ofta som förr. Det var på grund av denna mardröm jag för första gången ville ha nåt att sova på.

Om några veckor blir det uppföljning av Fluoxetin, men då ringer läkaren mig istället så slipper jag komma till henne.

Nu är jag ganska slut i kroppen.

Dålig vecka

Den här veckan har varit en av mina sämsta veckor på länge. Jag har varit deppig mest varje dag och jag har haft mardrömmar igen. Jag får bara mardrömmar då jag inte mår bra psykiskt. Så länge mardrömmarna inte är om flygplan som kraschar precis i närheten av där jag bor så känns mardrömmarna ändå okej. När jag hade mardrömmarna om flygplanet som kraschade så vågade jag till slut faktiskt inte sova på flera dagar och fick se till att få hjälp ( jag fick insomningstabletter ). Tabletterna hjälpte till faktiskt och jag kunde och jag vågade sova till slut. Dessa mardrömmar var för flera år sen men jag minns dom än idag. Jag har kunnat räkna på mina båda händer hur många gånger jag haft mardrömmar tills denna jäkla dröm kom.

Jag mår bättre dag. Men jag har sån huvudvärk. Jag hade huvudvärk precis hela dagen igår också.  Jag vet att jag inte borde sitta vid datorn men det spelar som ingen roll vad jag gör. Att sova, som jag nyss gjort en stund, har inte hjälpt. Ingenting hjälper. Jag tror att huvudvärken till stor del beror på att jag undvikit socker igen i några dagar.

När jag inte mår bra psykiskt då är det lätt hänt att jag köper glass, godis, chips etc så det är ju inte så konstigt att jag får huvudvärk när det gått nån eller några dagar och jag inte ätit sån skit.

Jag hoppas att jag mår mycket bättre nästa  vecka. Denna vecka kan dra nånstans åt helvete!

Ingen mardröm inatt

Jag var ju lite rädd för att ha en mardröm igen sen natten mot igår, så får hoppas att jag slipper även inatt. Drömde om S inatt istället :love: , så himla mycket bättre dröm. Jag har fått sova riktigt bra inatt också, slapp vakna upp flera gånger. Somnade runt 03 , vaknade första gången runt 08 och sov sen någon timma till.

Ibland sover jag inte många timmar, men jag är bara glad att jag inte har dygnet fel som jag ofta hade förr och det höll i sig några månader i taget. Även glad att jag faktiskt kan sova, även om det kan ta några timmar innan jag ens somnar.

Mardrömmar igen

Inatt hade jag en mardröm. Det var längesen. Ingen fara med mardrömmar, men det är nåt jag mycket sällan haft i mitt 33-åriga liv. För en del år sen så hade jag det varje natt under en längre tid och det var alltid samma dröm: ett plan som kraschade i närheten av där jag bor ( gatan bredvid ).

Förra gången då jag hade denna dröm varje gång jag sov så blev det till slut så att jag inte vågade sova..

Hoppas att detta bara var en gång och att jag inte drömmer samma sak igen inatt.

Saken blir ju inte lättare heller med tanke på plan flyger här och då även lågt ofta eftersom dom ska ner för landning på Frösön.

När jag hade dessa mardrömmar för en del år sedan så mådde jag verkligen inte bra alls psykiskt, vilket får mig att tro att drömmarna hängde ihop med det. Så dåligt som jag mådde under den tiden har jag aldrig förr mått och vill verkligen inte komma till det stadiet igen. Mitt hem var rena misären, jag orkade inte med nåt annat än att ligga i soffan eller sitta framför datorn dag ut och dag in. Jag åt mest bara pizza och annat skräp. Jag var aldrig ut, inte ens utanför min dörr överhuvudtaget. Jag var verkligen på botten. Det är därför jag är så rädd att återigen få tillbaka dessa mardrömmar, jag vill inte må så dåligt igen som jag gjorde då. Hade ett självskadebeteende ( skar mig själv ).

Jag visste ju inte då hur dåligt jag mådde då men jag vet nu. Det är stor skillnad på mitt psykiska mående nu mot hur det var då.

Med tanke på min kost och brist på motion då så är det verkligen inte konstigt att jag väger 130kg+. MEN jag klarade ju inte att gå ut och åt det som mitt numera ex köpte.

Jag är glad som har min fästman, han får mig att gå ut på dagarna. Ja, det är ju självklart inte bara därför jag är glad att jag har honom. Om det har gått flera dagar sen jag var ut sist så frågar han om jag inte behöver nåt på affären, en pepsi max kanske? Det får mig ofta att komma ut, det är bara till affären men jag är ut vilket är huvudsaken. Både han och jag är måna om att jag inte ska bli hemmasittande jämt igen och att jag ska få tillbaka min sociala fobi.

Jo, jag har känner av den ibland ( sociala fobin ) men det är verkligen inte som förr då jag fick ångestattacker/panikattacker när jag tog på dörrhandtaget och skulle ut från lägenheten. Det gick verkligen inte för mig att ens öppna dörren, så illa var det. Jag har alltså kommit väldigt långt när det gäller min sociala fobi och resten av mitt psykiska elände och det utan hjälp från psykiatrin.

Att jag ens åker buss och är till stan ibland eller bara tar bussen till Lidl visar ju bara det hur långt jag kommit. Det var omöjligt för 3-4 år sedan.

Jag har ju inte mått så bra den senaste månaden, så kanske mardrömmen har nåt med det att göra.

Håller tummarna på att jag slipper mardröm inatt!

Spara

Jag tycker inte om mig själv då jag får dessa dumma tankar

Med dumma tankar menar jag sådana som att jag bara vill skita i allt. Jag vill inte dö men ibland får jag dom där tankarna att jag bara inte orkar. Jag vill få ett slut. Jag lär väl få någon kommentar om att jag borde få hjälp med mitt psykiska mående, jag vet att jag behöver det. SÄG det till min läkare istället, inte mig. Han skriver ju inte ens ut nåt till mig att sova på eller åtminstonde nåt som jag kan somna på.

Jag kan ligga i flera timmar och försöka sova men det går bara inte och helt plötligt är det en ny dag. Jag bestämmer mig för att jag är vaken resten av dagen och somnar tidigt den kvällen, sen är dygnet helt fel igen för mig.

Micke har sagt till mig flera gånger att det ser ut som att jag inte sover bra alls. Jag vrider och vänder på mig och ibland pratar jag i sömnen. Jag brukar inte prata i sömnen! Mardrömmar har jag börjat få igen också, inte bara någon gång per vecka utan det kan vara var gång jag sover under en veckas tid.

Jag är ju så dålig på att beskriva för läkaren hur jag mår, berätta hur min sömn ser ut, be om hjälp . Jag får väl skylla mig lite själv också…