Medicin

Hämtat ut ny medicin + varit till Psykosociala enheten

Ja, blir det fjärde gången gillt nu? Hittills har jag testat Sertralin, Fluoxetin och Citalopram . Den mindre dosen av den nya medicinen ska jag äta en vecka och sen blir det den högre dosen. Fick ta ut en lite större förpackning idag också annars behövde jag åka in till apoteket igen denna vecka och det har jag verkligen ingen lust med.  Jag passade på att lämna in medicin  också idag  på apoteket, det känns ju väldigt onödigt att ha medicin liggande hemma som jag ändå inte kommer ta längre.

Om jag fortsätter vara så extremt trött som jag varit sen jag började med Citalopram nu då jag ska börja med Venlafaxin så vet jag inte om jag verkligen orkar hålla på att byta medicin igen. Då är jag hellre utan helt. För jag har ingen lust att vara trött 24/7. Jag svettas hellre extra mycket än att gå runt som en zombie, att  vakna varje dag och sen lägga mig i soffan och sova några timmar till.

Hoppas detta är den rätta medicinen för mig nu.

Innan jag var iväg till Apoteket så var jag till Psykosociala enheten. Det känns bra att komma iväg ibland och prata lite, även om det blir prat om samma saker för det mesta.

Måttligt less

Torsdag idag och jag brukar ju som gå och handla just på torsdagar.  Men jag har inte varit iväg idag och kommer så ej heller göra. Jag måste vila eftersom jag är så trött, från och till orkar jag knappt hålla ögonen öppna. Dessutom så har jag även idag väntat på ett eventuellt samtal från min läkare.

Jag är ganska så säker på att det är medicinen som gör mig så här trött. Antingen endast det eller en kombination av depression och medicin.

Jag har som ingen lättlagad mat så jag lever på Modifast från och med idag till den dag jag orkar att gå iväg till affären. Jag har funderat på att beställa mat,  kanske det får bli imorgon.

Önskar min  trötthet försvinner snart.  Jag sover så mycket och jag har inte ens tagit en enda Propavan på flera kvällar nu.

Jag har ju tagit pauser från alla skärmar (tv, mobil, iPad, dator) i och med att jag sovit så mycket.

Sen har jag haft lite huvudvärk också..

Hoppas verkligen att detta är endast en jobbig biverkning  av Citalopram. Ska det hålla  i sig så här ett tag till så känner jag att jag  lika gärna kan sluta med denna medicin utan att läkaren sagt nåt.   Återgå  till Sertralin. Nog för att jag svettades som fan av Sertralin, men jag var inte alls så här jobbigt trött.

 

Läkaren ska ringa + mediciner och biverkningar

Igår missade jag samtal från läkaren. Hon skulle ha ringt på förmiddagen, men ringde sen eftermiddag istället. Men jag sov tydligen som en stock då. Hon lämnade ett röstmeddelande om att hon skulle försöka ringa idag igen. Ingen direkt tid när idag. Det är lagomt irriterande att vänta på samtal hela dagen. Hon ska mest ringa och fråga hur det går med nya medicinen. Jag vet inte om det är medicinen eller annat som gör det men jag har varit så orkeslös, trött, haft hemsk huvudvärk, kräkts pga värken, haft feber mest varje dag senaste tiden. Mest har jag varit så himla  trött. Jag förstår ju att man kan få  en del biverkningar, eventuella biverkningar kollar jag alltid på FASS innan jag börjar med ny medicin, men detta är bara så jobbigt.

Så när hon  väl ringer så får vi väl se om det blir höjning av dos när det gäller Citalopram eller om det blir byte ännu en gång.

Sen ska jag säga till angående om min sömn. Jag har Propavan som jag tar 1-2 tabletter av till natten varje natt.  Men, jag somnar fort för att sen sova i några timmar, somna om och så håller det på. Kan ju vara därför jag är så trött också.

Brukar sova igen efter att jag stigit upp från sängen. Är vaken i  några timmar sen somnar jag i soffan. Helt däckad.

Mår sämre nu än  innan mediciner så känns lite som att jag ångrar att jag ens  bestämde mig att få hjälpen.

 

Väntar i skrivande stund fortfarande på  samtalet.

 

Mer ork och ett inre lugn

Idag var första dagen på länge som jag orkat göra mer än en sak. Jag har handlat lite,  plockat ur och i diskmaskinen, städat upp lite vid soffbordet, städat lite i köket, duschat samt bäddat rent i sängen. Jag minns inte när jag hade denna ork sist. Hoppas att det är medicinen som är en del av detta.

Just nu känner jag ett sånt lugn i hela kroppen också, så avslappnad och mår helt okej. Det är en väldigt ovanlig känsla för mig, men så uppskattad när den infinner sig.

Imorgon är det dags för PSE igen. Sist sket jag i att gå, men imorgon ska jag verkligen ta mig iväg dit. Jag har ju inte precis nåt att skylla på, som att jag inte klarar av att ta bussen.

Det har varit lite tungt idag ändå, men inte så som jag trodde dagen  skulle bli.  Fars dag…..

Men…

Grattis på fars dag  älskade och mycket saknade  pappa ♥.

Ingen större aptit

Sen någon vecka tillbaka så har jag inte alls velat laga mat, jag har inte ens vetat vad jag vill äta och bara tanken på mat har gjort mig lätt illamående. Jag har knappt haft  någon aptit och jag har fått tvinga i mig mat. Jag har ätit, men inte så mycket.  Jag har levt på färdiga rätter så som pajer och Karins lasagne. Även så har det blivit en del chips och choklad. Men,  det är ju bättre än att inte äta någonting alls.

Jag har mat i frysen. Jag  har ju min ”veckopeng” varje torsdag så jag kan handla mat. Men jag vet inte varför det tar emot så att  ställa mig och laga mat. Förra veckan gjorde jag köttfärssås och makaroner i alla fall och det räckte i tre dagar.

Idag har jag inte fått i  mig något än och jag vet inte ens vad jag vill  äta till middag. Torsdagar brukar innebära att jag går till Coop och handlar lite och även köper sallad från  salladsbaren, men bara  tanken på det gör  mig också illamående.

Antingen beror detta på att jag  har  en tung period eller  medicinen.  Eller  så är det en kombination.

Huvudsaken är ju ändå att jag äter något  varje dag.

Just nu i skrivande stund så har jag inte någon lust alls att gå ut,  men det kan ändras snabbt.

Jag hoppas att detta vänder snart, att jag kommer vilja laga mat igen.

Tredje gången gillt?

Jag har precis pratat med min läkare igen då jag hade telefontid idag. Eller ja, tiden hade jag i fredags egentligen men då ringde hon mig för att tala om att hon ringer på måndag istället eftersom hon hade mer tid då. Gulligt av henne att ringa.

Idag blev det sagt att jag ska testa en tredje medicin då Fluoxetine inte alls var bra för mig. Jag har mått mycket sämre. Nu ska jag äta 40mg Fluoxetine i en vecka för att sen testa Citalopram. Fungerar inte det så ska jag få testa annan medicin. Jag hade ju Sertralin först, den fungerade ganska bra förutom att jag svettades så hemskt av den.

Min läkare ringer igen om tre veckor cirka.

Jag kan ju säga som så att jag är så nöjd med min läkare. Hon lyssnar på mig och tar det på allvar, ser till att jag får prova ut olika mediciner, hon ringer mig istället för att jag ska ta mig till Hälsocentralen. Jag hoppas att hon kommer finnas kvar ett tag så jag slipper träffa någon ny.

 

Höjning av dos igen

I morse hade jag telefontid med min läkare. Jag ska höja min dos Fluoxetin till 60mg och så ringer min läkare mig igen om två veckor för att se hur det gått. Just nu på 40mg känner jag inte alls att det hjälper och jag mår inte bra psykiskt. Det är som sockerpiller… Är det lika  om två veckor så ska jag testa någon annan  medicin. Lite drygt att hålla på att byta medicin och ändra doser, men det lär väl blir bra tillslut med detta.

SNÄLLA LÄS

Detta skrev jag igår kväll på Facebook, men tänkte att jag lika gärna kunde lägga ut det här också.

Måste skriva att jag skuldbelägger ingen speciell när jag skriver att typ ingen bryr sig. ”Typ ingen” hade jag ju inte skrivit om jag menade att inte en enda hade brytt sig.

Jag får mina ”dippar” och det är extra mycket nu då jag håller på att prova ut medicin. Just nu mår jag inte alls bra vilket märks eftersom jag knappt skriver på bloggen, jag tar inga promenader, jag shoppar som fan på nätet vilket ger mig ångest också, jag skriver kanske dumma inlägg här ( Facebook).

Ta inte åt er nån av er.

Jag är helt ensam här. Ingen som jag träffar längre här uppe. Visst trivs jag mycket i min ensamhet men det är ändå jobbigt. Det märktes väldigt tydligt hur ensam jag egentligen är när pappa dog.

Har ju de jag känner i Brunflo men jag vill inte betala flera 100kr för att åka fram och tillbaka…

Tror dessutom att jag har kraschat nu helt. För jag har lurat mig själv att det varit okej.

Men vad fan…

Pappa, farmor och Lena .

Med tanke på hur jag har mått sen innan pappa dog så är det ändå lite konstigt att jag varit så stark. Ja, jag var helt förstörd i flera veckor efter pappa, men ändå.

Mitt liv har till större delen varit skit. Jag har tagit mig ur ett flera års missbruk av tramadol själv, sociala fobin har jag nästan blivit fri helt på egen hand, jag har så gott som slutat skära mig… Jag vet bara av det att jag är starkare än jag tror….

Testar annan medicin

Idag var det dags för ännu ett besök hos läkaren. Det var uppföljning av medicin jag fick utskrivet sist jag var dit. Eftersom jag svettas så hemskt av Sertralin som jag fick utskrivet förra gången jag var iväg till läkaren så fick jag Fluoxetin utskrivet igen. Så nu ska vi se om det blir bättre. Båda dessa mediciner tillhör samma ”familj”. Jag hade ju Fluoxetin förut för en del år sedan men valde själv att sluta.

Jag slutade med Fluoxetin förut eftersom jag trodde det var den medicinen som gjorde att min mage inte fungerade som den ska. Jag kunde äta och sen inom 10-15 minuter var jag tvungen att gå på toaletten, Jag har kommit fram till att jag inte ska äta bröd, pasta, pizza med mer men det är ju så svårt att sluta eftersom det är nåt jag gillar så mycket. Sedan så märkte jag knappt av någon effekt eftersom mitt liv var kaos under den tiden.

Jag kan börja med Fluoxetin redan imorgon, jag behöver alltså inte trappa ner på Sertralin för att sen börja med Fluoxetin.

Sömntabletterna fortstätter jag med (Propavan). Jag har en del konstiga drömmar vissa nätter men det är något jag kan stå ut med,  Så länge jag sover bra och så länge jag slipper den jäkla mardrömmen jag haft flertalet gånger. Drömde varje natt att ett flygplan kraschade i närheten av där jag bor och till slut vågade jag inte sova alls… Men det var längesen nu, fast jag är lite smått rädd att den drömmen ska komma tillbaka och lika ofta som förr. Det var på grund av denna mardröm jag för första gången ville ha nåt att sova på.

Om några veckor blir det uppföljning av Fluoxetin, men då ringer läkaren mig istället så slipper jag komma till henne.

Nu är jag ganska slut i kroppen.

Segt, medicin och sömn

Seg dag idag. Jag  tänkte ju läsa  idag men jag har inte ens rört boken sen jag tog den med ut till soffan haha. Fått huvudvärk dessutom!
Lite ”låg” idag och känner inte för nåt alls egentligen. Men, jag behöver ju inte vara iväg på nåt så det är ju bara att spendera resten av kvällen i soffan.
 
Även känningar att  jag vill skita i läkaren på måndag… Men jag ska tvinga mig iväg. Måste även se till att posta blanketten jag fått så jag kommer iväg på nån sysselsättning framöver. Jag bad min god man att komma med den så fort han fått den (min post kommer till honom så länge det inte är adresserat direkt till mig) och han kom med den i tisdags. Har sen i tisdags glömt ta med brevet och posta det…
 
I alla fall så får jag se på måndag om jag ska testa med högre dos Sertralin eller få nåt annat att sova på. Jag svettas så hemskt av min medicin och sömntabletterna ger mig mycket konstiga drömmar. Men när jag väl sover så sover jag så mycket bättre än vad jag gjort helt utan. Jag kan sova en hel natt utan att ens vakna upp lika många gånger som tidigare och jag har inte ont i nacken eller huvudvärk varje dag då jag har vaknat. Så himla skönt att få känna mig helt utvilad. Även skönt att förstå varför jag haft huvudvärken. Jag funderade på sömnapnè men tvivlar ändå eftersom jag är så tyst när jag sover.
 
När jag var liten kollade föräldrarna till mig lite extra eftersom jag var så tyst när jag sov. Jag sover tydligen mycket tyst även nu, mamma som berättat. Jag har ju spenderat drygt 3 veckor totalt med henne i år, bara varit jag och hon.
Igår räknade jag hur länge både sömntabletter och Sertralin skulle räcka och jag insåg att sömntabletterna skulle inte ens räcka över så jag fick åka till stan och apoteket. Det gick fort och jag fick inte ens några känslor av panik på bussen! Jag hade egentligen tänkt passa på att ta ut mer medicin när jag har varit till läkaren på måndag eftersom det finns apotek i samma byggnad.