Etikett: I mina högtalare

Pappas stereo

Jag har bestämt mig för att spara pappas stereo. Den är troligen inte värd så mycket ändå. Skulle väl vara högtalarna som är värda nåt och som är det som är det nyaste han hade, men resten är sånt han har haft i flera år nu. Slutsteget eller försteget har han haft sen i början av -00 talet, kanske båda är lika gamla… Min S kan hjälpa mig att få ihop/upp stereon när han är till mig nåt framöver. Jag har ju kunnat försöka själv, men högtalarna och slutsteget väger bly. Alla kablar drogs ju ut från allt också eftersom det var ett enda trassel, så det blir ju lite av ett testa testa testa (jag kan få ihop det mesta av det men högtalarna är det värre med).  Jag kan ha stereon den där mitt datorbord står nu, jag sitter ju ändå aldrig där. Det får helt enkelt bli en musikhörna för mig. Jag har ju en del annat som är just musik där redan nu.

Ja, min pappa var en hifi-nörd. Han hade ett mycket stort intresse för hifi i många år. Först var det fiskar och akvarium men det blev en paus med det och sen blev det hifi istället. Sen återgick han till akvarium igen. Akvarium och hifi är det jag tänker på oftast när jag tänker på pappa.

Det kanske låter lite sjukt men jag har länge tänkt vad jag vill ha från pappa den dag han dör. Det är en gammal gjutjärnsgryta och hans stereo.

Litografin har jag fått av pappa, den sista födelsedagspresenten jag fick av honom.

Gråta till musik

Förut idag så lyssnade jag på Britney Spears. Jag kan inte ens lyssna på henne utan att börja gråta tydligen. Nästan all musik jag lyssnar på nu sen 2 maj får mig att börja gråta har jag märkt. Visst, det är inte så konstigt när jag lyssnat på sån musik både jag och pappa gillar, men BRITNEY? Pappa var inget direkt fan av henne och lyssnade inte frivilligt på henne, endast då jag var hos honom och jag fick fritt välja vad vi skulle se på Youtube eller lyssna på via Spotify.

Jag funderade en stund på att sluta lyssna på musiken som får mig att gråta, men varför? Då hade jag ju fått sluta lyssna på Michael Jackson för längesen dessutom. Jag kan ju inte plåga mig själv med att sluta lyssna på musiken jag älskar eller sluta göra vissa saker på grund av att pappa dött. Hade jag slutat lyssna på viss musik hade jag inte haft mycket att lyssna på längre.

Jag tror att jag gråter till nästan all musik för att musik var en stor del av pappa. Hans musikintresse det vill säga stereo och att det skulle låta så bra som möjligt. Jag har fått det efter honom, jag är kräsen på ljud och vill inte ha vilket ”skit” som helst. Han hade två stora intressen och det var fiskar/akvarium och Hi-Fi.

Fyra veckor

Torsdag igen och det har även gått fyra veckor sen jag fick besked om älskade pappa.

Jag har haft en jobbig dag. Gråtit en hel del. Men det är ju så…Ena dagen känns det ok och andra känns det som att jag bara vill ligga i sängen och inte göra nåt alls. Den där ilskan jag hade första två – tre veckorna känner jag inte av lika mycket längre. Men jag vet att det är en del av sorgen.

Nackdelen med ilskan är ju att den går ju ut över andra, men jag försöker att hålla den inom mig så gott jag kan. Det är ju inte bra att hålla ilskan inom sig heller för länge i och för sig och det borde ju jag veta som brukar ”explodera” eller ja få vredesutbrott när jag hållit alla känslor inom mig länge. Jag har dock lärt mig att hantera dessa vredesutbrott nu och kan ”kväva” dom när jag känner av att det är ett på gång.

Jag försöker att göra nåt ändå när jag har dessa sämre dagar. Jag försöker komma ut varje dag. Jag tror att jag bara hållit mig hemma en hel dag nån enstaka gång sen pappa dog. Jag måste komma ut även om det så bara är till affären.

Torsdagar brukar jag ju vara till Lidl och veckohandla. Jag orkade det förra veckan men denna vecka fick det bli Coop Nära istället då jag kände att jag inte klarat av att åka buss och än mindre gå runt på Lidl. Även om jag fått skjuts hade jag inte orkat idag, var jobbigt nog på Coop förut idag.

Det blir inte bättre av att inte göra nåt alls heller. Men samtidigt så kanske jag skulle behöva en dag med att ”bara vara” och inte göra nåt mer än att sova, gråta, spela spel på telefon och lyssna på musik.

Musik ja.. Jag har ju gjort en spellista på Spotify med låtar som pappa gillade. Där lägger jag till låtar lite då och då. Men, en del låtar får mig att börja gråta en hel del.  Marie Fredriksson – Tro, är en av dessa låtar. Laleh – Some Die Young är en annan. Men dom är fina.  Låten med Marie var en av dom allra första låtarna jag lyssnade på efter att pappa dött och som jag grät till den då.

Jobbig dag

Idag åkte jag in en sväng till stan. Skulle egentligen inte köpa nåt speciellt, ville bara komma iväg hemifrån ett tag. Men jag fick åka hem igen nästan med en gång då jag fick en panikattack. På bussen hem var jag nära på att börja gråta enbart för att en person satte sig bredvid mig. Jag lyssnar alltid på musik då jag åker buss, eller ja är ute överhuvudtaget, men denna gång hjälpte inte ens musiken. Jag var ju dum nog att lyssna på MJ och det gjorde ju inte saken bättre heller, ville ju bara gråta mer då.

Det kändes mycket lättare då jag kom hem och bara kunde gråta ut ett tag och nu mår jag bättre. Men jag är trött och känner mig nere fortfarande.

Ska göra ett nytt försök med stan nästa vecka tänkte jag.

crying_eye____by_paramorepixie-d55su6dBildkälla