Panik

Jävla panikattack!

Idag var jag iväg till Coop och det ångrar jag så mycket. Jag skulle ha nöjt mig med att bara ha gått ut med soporna helt enkelt.

Jag bar ganska tungt från affären och bara några steg utanför butiken så började jag känna panik. Ju mer jag gick desto värre började jag att må. Att stanna och vila emellan åt fungerade men då jag valde att börja gå igen så fortsatte jag att må rent av skit. Jag  har inte haft en  sådan här panikattack på flera år och jag ville bara dö på grund av hur jag mådde. Jag kände i hela kroppen hur skit jag mådde.

När jag var nära hemma så fick jag ta av mig jackan och sen gå med t-shirt. Det är ju inte direkt varmt ute, men detta var nåt jag behövde göra eftersom jackan kändes tyngre och tyngre ju längre jag gick.

Jag var även väldigt nära på att spy, men jag vågar inte spy utomhus av någon anledning.

Jag ville bara få sätta mig ner någon gång och vila vila vila. Jag visste ju att närmaste bänk var den utanför mig så där satt jag ungefär 15 minuter innan jag gick in i porten och upp till mig. Jag satt där utan jacka och jag skiter i om jag blir sjuk.

Jag är helt slut i hela kroppen.  En huvudvärk är på gång dessutom. Jag har precis tagit en Atarax då jag kände att det kan behövas.

När jag var nära hemma så var jag såå nära att börja skrika efter hjälp för det var till och med jobbigt att bara stå still.

Jag förstår verkligen inte vart detta kom ifrån eftersom jag ju inte haft så här på flera års tid.

 

Min  fem minuters gång mellan mig och Coop kändes som en halv dag.

Jag har legat nerbäddad i soffan i någon timme nu sen dess att jag kom hem. Det kändes så enormt skönt att bara få lägga mig.. Under den egentligen korta tid jag var ute och gick så ville jag flera gånger bara sätta mig ner på marken trots att det var så blött,  helst lägga mig ner raklång.

Jag har bara t-shirt under jackan och ändå var det så svettigt.

Igår tvättade jag min jacka eftersom det behövdes på grund av mitt svettande på grund av min medicin, men det kändes ju ganska onödigt idag.

Äntligen börjar det!

Träffat läkare idag. Fick tre mediciner varav en för natten och en vid behov. Fick ta den senare redan när jag var in på affären på vägen hem.

Det är en stor fotbollscup här just nu och jag tycker det är så skönt med Coop nära mig (5 min att gå) pga oftast väldigt kort kö eller ingen kö alls. Men under denna vecka varje år klarar jag inte att vara där. Jag får panik!! Inte ens att gå och hämta ut paket klarar jag av.

Iaf så gick det bra hos läkaren. Hon var lättsam och jag gillar henne. Hon vill alltid ta blodprov för sköldkörteln när någon kommer in som inte mår bra psykiskt. Jag hade faktiskt tänkt ta upp det med henne själv.

Bestämdes även att jag skulle få någon samtalskontakt och att jag skulle ut och gå minst 3 gånger i veckan. Startade på vägen hem med promenad eftersom jag hade ändå behövt vänta 30 min på bussen (välkommen till Östersund).

Berättade allt jag kunde komma på som jag tycker är jobbigt etc.

Det känns riktigt bra att fått ta tag i min psykiska hälsa nu och dessutom på mina egna villkor. Läkaren tyckte att det var mycket bra att jag kom redan nu innan det kanske blev ännu värre igen.

Det är ganska skönt att få att bytt hälsocentral nu. Eller jag och alla andra i Torvalla som hade Torvalla hälsocentral var ju som illa tvungen eftersom dom stängde ner där. Det finns vissa saker kvar dock bland annat dit jag kanske ska få komma om jag får en samtalskontakt. Men att ha en hc som har också har ett apotek i samma byggnad är toppen, så jag klagar då rakt inte. Dessutom är det lätt att ta sig dit med buss för mig. Eller om jag går dit och hem dessutom.

Jag vill vara öppen med hur jag mår och även vilka mediciner jag äter. Det tänker jag inte hålla tyst om!

 

Måste även säga att jag älskar att denna läkare inte tog upp min vikt alls. Som tjock är det ju nåt man får höra om varje gång man söker vård och det är ganska irriterande!! Hon sa åt mig att ta promenader 3 gånger i veckan men det är för min psykiska hälsa.

Nu blir det vila.

Att kunna skriva på Messenger gör så mycket

Skriver och uppdaterar lite på messenger, vad jag gjort. Vad som sker runt om honom (pappa) Hur jag mår. Gråter. Jag vet att jag inte får nåt svar, men det är ändå skönt att kunna ha detta.

Jag drömmer om pappa väldigt ofta. Drömde aldrig om honom innan han dog. Känns som att han kommer till mig i mina drömmar, tröstar och visar att han finns ändå men inte fysiskt. 

Jag kom på nu då jag skrev till pappa varför jag fått panik på bussen två senaste gångerna jag varit till Lidl. Det är nog mycket pga minnen. Han brukade ju köra mig dit, när han hade bensin vill säga. Han körde mig dit torsdagen innan jag var hem och åt hos honom den där allra sista gången.  Jag handlade lite åt honom då.  Inte konstigt om jag mår skit … Känner mig nervös hela tiden innan och på bussen, nära panikattacker. 

Idag var jag nära panikattack bara att se namnet på hållplatsen man kliver av på om man tog bussen till pappa. Krävs så lite vissa dagar. 

Då jag satt på bussen på väg till Lidl idag då kände jag paniken komma. Oftast värst när det bara är några hållplatser kvar innan jag sks kliva av. Jag skrev ”panik panik panik” till  S på Viber varpå han ringde upp mig kort efter.  Jag ringer inte honom när jag vet att han är i ateljén. Det gick bättre när jag fått prata lite med S och sen kommit in på Lidl.

 

För det mesta går det bra för mig på dagarna.  Ingen panik, ingen gråt. Men som sagt, vissa dagar är sämre än andra. Men det är ju inte så konstigt.

När jag nu skrev till pappa på messenger så skrev jag att jag är förvånad att jag tagit det så bra ändå. Jag var så säker på att jag skulle behöva läggas in på psyk. Det är ju skönt slippa inläggning dock. Första nätterna hade jag sömntabletter annars hade jag inte fått sova alls.

 

 

Fy fan vad du är saknad pappa!

Jobbig men ändå lite bra dag

Idag har det inte varit någon speciellt bra dag för mig. Jag vaknade runt 10 tiden och började gråta för ingenting. Låg kvar kvar i sängen några timmar för att gråta ut och lugna ner mig lite. Vet inte varför jag grät, har i och för  sig gråtit några gånger till idag. Är väl bara en sån dag. Mår fortfarande lite dåligt. Hoppas jag mår bättre imorgon igen.

Under tiden som jag ligger kvar i sängen så skriver pappa och ber mig kolla kvittot för laddaren jag köpte förra veckan eftersom vi tänkt lämna tillbaka den. Men nej, det gick inte att lämna tillbaka laddaren, så 850 kr rakt ner i sjön! Att det inte gick var för att vi öppnat kartongen. Värdelöst!

Laddaren behöver jag inte ha kvar då jag valt att lämna tillbaka datorn jag köpte via Blocket förra veckan. Har ju ingen som helst användning för laddaren då.

Men, sen kom vi ( pappa ) på att jag faktiskt kan sälja mitt tangentbord, trackpad , datormus som jag haft till min iMac samt den nya laddaren via bland annat blocket och på så sätt få pengar ändå så det skulle kunna räcka till en ny dator. Allt är sålt redan förutom laddaren, så hoppas den blir såld imorgon eller i alla fall denna vecka.  Det var en hem till mig och kollade på laddaren idag, men det var fel laddare tyvärr.

Jag har råd att köpa datorn nu. Min lillasyster var så gullig och bidrog med en summa också. Så, får se när datorn blir köpt men lär väl bli den här veckan hoppas jag.

Efter att jag rengjort det jag tänkte sälja samt fotat och skickat till pappa så han kunde lägga ut annonsen åt mig så gick jag till affären. Behövde någon tröstmat. Först och främst var det mer halt än jag trodde ( det hade ju snöat en del ) så jag fick gå försiktigt, sen blev jag yr och gick ännu mer försiktigt på det. Inne på affären blev jag svettig och ville bara hem igen. Jag vet att jag kunde ha vänt om redan innan jag var framme, men jag tycker att jag bara gör mig själv en otjänst genom att inte fortsätta då jag väl var ut. Det blev bara en sallad och en mörk choklad, har annars en tendens att köpa sånt med mycket kolhydrater i  som till exempel chips när jag köper min sk tröstmat.

Hade även ett paket att hämta ut. Det var kö, men det gick bra. Jag har börjat lära mig att fokusera på nåt annat då jag står i kö. Kollar Facebook, Instagram, sms:ar etc och då känner jag inte av någon panik, inte lika mycket i alla fall. Paketet innehöll  en ny datormus eftersom jag behövde en ny. Min äldre är inte så fräsch. Mitt ex var så snäll att han beställde den nya åt mig. Den var verkligen inte dyr , under 100 kr med frakt inräknad, men det var ändå väldigt snällt gjort av honom. Vi är fortfarande vänner och har daglig kontakt, vilket känns bra. Vi var ju ändå tillsammans i 11 år och han var min första pojkvän och fästman.

 

Det som var bra med denna dag var ju detta med att jag fått sålt lite så jag kan köpa ny dator. Men det kanske du förstod.

 

Till stan imorgon?

Imorgon tror jag att jag ska ta bussen och åka in till stan en sväng. Jag behöver vara in till Synsam för att rätta till glasögonen samt in till Clas Ohlson och köpa batterier. Jag har tänkt vara iväg till Synsam under flera månader nu, så det är ju på tiden att jag kommer iväg helst denna vecka.

Jag har inte åkt buss på länge nu så det kan bli jobbigt på vägen till eller från stan. Kommer självklart lyssna på musik, men det är inte alltid musiken hjälper mig. Får jag panik så får jag panik..

Mina skor som jag älskar har ju gått sönder under hälarna vilket gör att jag inte kan gå i dom alls, men jag har ju kvar mina andra skor som jag fått av mamma. Dom är ju som dom är nu, men hälarna är hela och dom går att gå i. Nya skor är beställda nu ikväll, så lär få paket denna vecka. Visar bild på dom nya skorna senare i veckan.

Jobbig dag

Idag var jag som sagt var till Lidl. Tog bussen dit som vanligt, men vid Circle K så klev det på en massa ungdomar som förmodligen varit på Storsjöbadet. Det blev fullt på bussen och jag började känna att det blev jobbigt. Jag satt på ett säte vid ett fönster och det hjälper att jag kan titta ut. Tur nog så skulle jag ju av efter två hållplatser till. Då jag skulle av så stod ju flera av ungdomarna PRECIS vid mittendörren där jag skulle av och jag fick putta lätt på en och säga till två – tre gånger innan personen flyttade på sig. Förstår inte varför en del inte kan gå längre bak då det ändå finns plats att stå längre bak dessutom, är väl så man ska göra och det är så jag har lärt mig.

Ja, då jag klev av bussen så började jag nästan gråta så skrev till pappa varpå han erbjöd sig att komma och hämta mig. Är glad för det. Tror inte jag hade orkat med att åka bussen hem sen igen.

Sen nu på eftermiddagen så var jag iväg till Coop Nära ( knappt 5 min från mig ) och även där blev det jobbigt. Jag gick in på affären och jag kände att gråten var nära. Jag skyndade mig och köpte det jag skulle köpa dvs det jag inte hittade på Lidl samt nötfärs som var billigt, man är ju dum att inte köpa då det kostade 49.90 för 800 gram! Sen vid kassan stod en äldre dam och tjorva med sin plånbok och sina kort så det blev ju stop nästan där och jag kände då att paniken började komma.

crying_eye____by_paramorepixie-d55su6d

Jag har lärt mig att försöka ta djupa andetag och lyssna på musik om jag har hörlurarna med mig  då det börjar kännas jobbigt. Men jag sänker alltid ljudet då jag ska betala för anser att det hör till god tog och ofta så säger ju dom sitter i kassan ” Hej” till en eller så frågar dom ju om det var nåt mer man skulle ha, och då svarar man.

Jag är verkligen glad att denna känsla av panik och att jag bara vill  börja gråta kommer så väldigt sällan numera. Det är oftast på bussen då det blir fullt och jag känner mig inträngd eller om det är lång kö nånstans och det tar nästan en evighet som känslorna kommer.

Jag är också glad att det kan gå någon vecka utan att jag mår alltför dåligt psykiskt, inte lika deprimerad längre.

Hade jag inte mått bättre och att det är så mycket bättre vad gäller min sociala fobi så hade jag inte ens tänkt tanken på att åka till Västerås i början av detta år och nästa. Nästa år så åker jag ju med Stefan dit men sen blir det att jag åker hem ensam och det blir ju några byten. Hade inte klarat det alls förr.

Spara