Det är nu det börjar

Vad börjar, tänker väl du som läser  detta.

Jo, den tiden  på året som jag sen nu två år tillbaka avskyr.

Idag är det två år sen som  pappa blev sövd. Två år sedan jag fick ge honom en kram och få en kram tillbaka innan han blev sövd.

Jag är så glad att jag hann komma till IVA precis då dom började förbereda att söva pappa. Hade  jag kommit 5 minuter senare så hade jag inte fått den där sista kramen…Jag vaknade den dagen av att telefonen ringde. Det stod ”pappa” på skärmen så jag trodde att det var han som ringde först. Men det var en läkare som ringde och bad mig att komma dit till IVA så fort som möjligt eftersom han skulle läggas i respirator och bli sövd. Han ville inte att jag skulle komma dit tydligen, men läkaren tyckte att det var bäst att jag ju kom dit.

Senare på kvällen så kom även min syster upp till Östersund från Göteborg. Dagen efter att hon åkt hem igen så valde jag att inte åka till sjukhuset mer och sitta hos pappa. Det fick som bli ett avslut tillsammans med min syster helt enkelt och jag tror att det blev bäst så. Jag vet ju att han fick så bra vård och jag vet att han ändå skulle få besök av andra. Han var ju sövd också så att om jag var där eller inte visste han nog  inte. Jag fick ju respons i alla  fall då jag höll  hans hand och tryckte lite då och då. Sen vet jag också att han nog inte velat ha mig där alls eftersom han ville ”skydda mig” från sånt som skulle få mig att  må sämre.

Nu är det drygt 1,5 vecka kvar för pappa att ”leva”. Han hade ändå inte levt så mycket längre än vad han gjorde på grund av hur pass skadade hans lungor var från först hans lungsjukdom Idiopatisk lungfibros och sen hade han ju fått lunginflammation.

Det känns så skönt att han fick sova sista tiden.

Dessa bilder har jag aldrig lagt ut på min blogg, men det var ju hans verklighet.  Jag är helt säker på att han inte skulle tagit illa upp över att jag lägger ut bilderna på honom. Han ville att jag skulle skriva i bloggen om hans sjukdom och lägga ut bilder.

 

Dela detta:

1 år har gått

Det känns som att jag mest skriver inlägg när jag har eller har haft en dålig  dag. Men så är det ju även så att jag har min blogg mycket till just för att kunna skriva av mig också.

Idag är det 1 år sedan som farmors begravning var. Jag har lyssnat en del på hennes favoritmusik nu  senaste timmen och jag trodde aldrig att jag skulle börja gråta så hemskt som jag nyss gjorde. Jag har gråtit tills att jag knappt fick luft. Min saknad efter farmor är så mycket större än vad jag har trott. Att jag skulle börja gråta till dansbandsmusik hade jag aldrig trott att jag skulle göra.

Farmor älskade just dansband och hon hade alltid igång musik då man kom hem till henne. Hon var även iväg på dans enda till dess att hon inte orkade iväg mer. Hon höll igång länge med dansen.

Det känns så konstigt att det är 1 år sedan som hennes begravning var. Tiden går väldigt fort.

Jag saknar dig så mycket farmor. Min bästa vän då jag var liten. Jag hoppas att du och pappa har det bra där ni nu än är.

 

Dela detta:

Tiden den går….

Tänk att tiden bara går och går och det känns som vanligt… Förutom det där med att varken pappa eller farmor finns längre.

Pappa har varit i mina drömmar varje natt senaste veckan… Jag vet inte om det är att jag är på gång att må riktigt dåligt igen eller vad det är för han har oftast innan dykt upp i drömmarna då jag haft väldigt jobbiga dagar.

Innan han dog var han aldrig med i mina drömmar, det är som att han kommer till mig för att visa ”Jag finns fortfarande, men inte i fysisk form. Jag kommer alltid att finnas för dig”.

Jag tänker inte så mycket på pappas död, det kommer ibland någon gång i veckan numera. Jag blir inte lika ledsen längre heller och jag vet ju att han fick dö var det bästa för honom, han led ju!

Jag önskar ju så klart att han fått leva till han blev mycket äldre, men man kan ju inte alltid få som man vill.

Tänk så stark pappa har varit ändå. Med sin psykiska hälsa. Han som mådde så dåligt psykiskt i många år och var inlagd flera gånger just på grund av det. Pappa var verkligen stark som kämpade på år efter år.

Jag har ju till och med haft tankarna på att det är nästan ett under att han själv inte valde att avsluta sitt liv, för jag vet att det finns många som inte hade klarat av att må så som han gjorde i långa i perioder utan att ta sitt eget liv. Jag hade ju blivit arg och ledsen om han gjort det, men samtidigt en tid efter nog tänkt samma som jag gör nu; så skönt att han slipper lida mer.

Du pappa som kämpat med din psykiska hälsa, att du skulle dö i sviterna av en lungsjukdom var ju ingenting någon av oss hade trott. Du som aldrig ens blev förkyld. När du började fråga mig om Treo så blev jag så förvånad, du som aldrig hade huvudvärk.. Men nu vet jag ju att du fick sån huvudvärk på grund av syrebrist.

 

Älskar dig för evigt.

 

Dela detta:

Tankar på tatuering

På onsdag ska jag iväg och tatuera mig igen. Jag hade en tanke först att ha play, paus, stopp symbolerna på vänster handled men sen ångrade jag mig vad gäller placering och nu vet jag inte alls var jag vill ha just den tatueringen. Men jag vill ju ha den! Jag har nu bestämt mig för att göra den längre fram istället och då jag vet precis var jag vill ha den. Jag kommer istället ha låttiteln på en låt som pappa älskade och som jag också gillar väldigt mycket. Denna låt har fått en helt annan betydelse för mig dessutom sen pappa dog så jag tycker att detta kommer att bli så mycket bättre.

Låten Sleeping Sun med Nightwish är så fin och det kommer bli så bra detta. På vänster handled.

Känner jag mig själv rätt så kommer jag ha ångrat mig igen på onsdag och kör på med det jag tänkt från början…

Det enda jag är 100% säker på är att tatueringen ska vara ett minne av pappa. Musik var en stor del av hans liv. Hi-fi nörd som han var. Musik är ju även något jag älskar.

Dela detta:

Mer ork och ett inre lugn

Idag var första dagen på länge som jag orkat göra mer än en sak. Jag har handlat lite,  plockat ur och i diskmaskinen, städat upp lite vid soffbordet, städat lite i köket, duschat samt bäddat rent i sängen. Jag minns inte när jag hade denna ork sist. Hoppas att det är medicinen som är en del av detta.

Just nu känner jag ett sånt lugn i hela kroppen också, så avslappnad och mår helt okej. Det är en väldigt ovanlig känsla för mig, men så uppskattad när den infinner sig.

Imorgon är det dags för PSE igen. Sist sket jag i att gå, men imorgon ska jag verkligen ta mig iväg dit. Jag har ju inte precis nåt att skylla på, som att jag inte klarar av att ta bussen.

Det har varit lite tungt idag ändå, men inte så som jag trodde dagen  skulle bli.  Fars dag…..

Men…

Grattis på fars dag  älskade och mycket saknade  pappa ♥.

Dela detta:

Sålt pappas stereo

I helgen så tog jag tag i något som jag hade tänkt göra sen förra sommaren. Jag sålde pappas stereo. Jag vet att jag tog för lite i betalt, men jag bryr mig inte i det eftersom jag ville ha bort den och dessutom hamnade den hos en person  som verkar ha intresset. Jag fick ett meddelande på Facebook av köparen att han fått upp stereon och att han tyckte det lät bra. Att det lät bra är jag ju inte så förvånad över direkt, har ju varit pappas stereo.  Pappa var mycket intresserad av hi-fi.

När köparen hade hämtat stereon och åkt så kraschade jag. Jag grät och grät och var helt förstörd. Jag ringde mamma för att få prata och gråta ut lite.

Tänk att det skulle ta så hårt  för mig att sälja pappas stereo. Det är ju egentligen inte så konstigt att jag mådde som jag mådde. Det blev som ett allra sista hejdå till pappa.

Jag har kvar annat som pappa ägt så jag har ju lite minnen.

Jag hade ingen plats för stereon och jag visste inte hur jag skulle koppla ihop den ens och dessutom så drogs ju alla kablar ut från allt när jag fick hjälp av en av pappas grannar att få hem stereon till mig någon vecka efter pappas död. Jag har ju alltid velat ha den där stereon men nu blev det som det blev med den helt enkelt.

Jag är ganska säker på att pappa tycker att det är bra att jag fick bort den och att den hamnade hos någon med intresset.

Jag kan nu försöka gå vidare och behöver inte se stereon i mitt balkongrum mer. Den fick inte plats i mitt förråd så den har legat på golvet i balkongrummet hela tiden sen det att jag fick hem den till mig.

 

Dela detta:

Att lyssna på musik…

…är verkligen inget större nöje för mig längre sen pappa dog… Lyssnar kanske några timmar en dag sen kan det går några dagar emellan. Förr lyssnade jag flera gånger om dagen, Timtals… . JAG VET det har med pappas död att göra!
 
Egentligen borde det ju vara att jag lyssnar på musik lika mycket eller mer nu då jag inte mår så bra, jag har ju alltid annars lyssnat på musik extra mycket de dagar jag mår sämst psykiskt. Lyssna på musik har varit som någon slags terapi.
Men det kommer väl med tiden!
 
Jag är så tacksam för att pappa lärde mig att lyssna på Mike Oldfield, Pink Floyd, Queen, Nightwish, Roxette och Per Gessle med flera.
 
Saknar dagarna jag kunde gå ner till honom för att äta nåt gott han lagat till middag (han var riktigt bra på matlagning), lyssna på musik, dricka vin och prata. Sen att jag sov över hos honom ibland då.
 
Jag lyssnade precis på Sleeping Sun med Nightwish. Första halvan av låten gick det bra och jag trodde jag hade kommit ifrån detta med att börja gråta till just den låten.. Men gråten kom.
 
Det är så skönt att gråta egentligen och det är nåt jag inte har gjort på ett bra tag nu. Jag har förlorat flera och det känns nästan som att jag helt enkelt stängt av mina känslor för att det har blivit alldeles för mycket.
Foto  taget av mig Yran -17
 
Dela detta:

Besökte minneslunden idag

Älskade pappa.

Idag var jag och besökte dig i minneslunden. Jag lyssnade på några av dina favoritlåtar bland annat Sleeping Sun med Nightwish som var den jag spelade för dig under urnsättningen för snart 1 år sedan. På vägen in med bussen så spelades en låt med Gyllene Tider, vilket jag såg som ett tecken på att du väntat på mig, att jag äntligen besökte dig.

Jag ville säga grattis eftersom du skulle ha fyllt år på söndag. Rosorna är till dig och farmor från alla oss. Saknar er så mycket ♥️.

Jag har varit på väg flera gånger men det har tagit emot så mycket, men jag tror att jag kommer att ta mig in lite oftare nu och jag måste inte ha med mig nån ros varje gång. Jag kan ju ta bussen nästan hela vägen, gå till minneslunden, sitta där ett tag och minnas och lyssna på musik. På nåt vis så tror jag att det är bra för mig  och jag tror att du vet att jag är där. Det känns även bra att veta exakt var urnan är.

Det gick bra att sitta ett tag hos dig. Grät lite, men inte så det rann mer än någon tår. Jag har lite svårt för att gråta utomhus av någon anledning.

Idag var det första gången jag fick se skylten också. Den var försenad när urnsättningen var.

Nu är jag helt slut. Det har blivit lite mycket för mig denna vecka.

 

Dela detta:

Musik och känslor

Jag har nog skrivit om det förut, men jag har så svårt att lyssna på vissa låtar sen pappa dog. Nu i skrivande stund så lyssnar jag på Dire Straits – Walk of Life och jag GRÅTER. Gråter på grund av minnen. Jag minns att pappa och jag brukade bugga några gå gånger  till den då jag var liten.

Tänk att musik kan påverka en så mycket. Både glada minnen och jobbiga. Vissa låtar klarar jag inte av. Nightwish – Sleeping Sun är en jag knappt klarar att lyssna på. Just för att jag vet att pappa älskade den låten och att jag valde att spela den för honom under urnsättningen.

Jag gråter inte alls lika ofta längre, men det kommer små korta stunder ibland. Det kan gå flera dagar utan att jag gråtit över pappa och sen kan jag ha en rejäl skitdag och gråter åt minsta lilla. Visst gråter jag över farmor också, men det är inte alls på samma sätt. Jag sörjer ju båda två, men farmor kändes lättare att ”förlora” ändå eftersom hon var gammal, dement och sjuk i cancer.

Jag älskar musik. Jag gillar mycket av den musik pappa lyssnade på. Det var ju han som är orsaken till att jag gillar Madonna, Nightwish, Pink Floyd, Roxette/Per Gessle/Marie Fredriksson med flera. Jag försöker att lyssna på den musik vi hade gemensamt, men ibland går det verkligen inte.

Musiken var det vi hade mest gemensamt faktiskt. Jag älskade att komma till honom och äta middag och sen sitta i vardagsrummet och lyssna på musik. Alltid kul att höra på ny låt med Britney, eller någon annan artist eller grupp jag älskar, på pappas stereo.

Bilderna är från sista gången jag satt ute på pappas altan.

Dela detta: