Ensam, jul, pandemin och daglig verksamhet

Jag trodde att jag skulle må så mycket sämre psykiskt nu under jul och nyår än vad jag faktiskt har gjort. Jag menar,  jag brukar ju må dåligt denna tid på året och det även innan pappa och farmor dog.

Dessa dagar har faktiskt varit okej, förutom på julafton då jag grät en del. Det har inte varit jättebra, men okej.  Det är skit att vara ensam under just denna tid på året.. Nu är det ju en pandemi och man ska ju knappt ses ändå förutom om man har familj, men att vara ensam som jag… Nästa år ska jag se till att inte vara ensam helt igen. Jag ska ta mig till S och fira jul med honom. Nog för att vi båda inte är så förtjusta i julen men ändå.

Nu studerar han dessutom (murare) och det hade ändå inte varit så kul att vara till honom då han ändå sitter vid datorn mest hela dagarna de dagar han inte ska iväg, men han är klar om ett år cirka. Jag ska även försöka ta mig till honom i sommar. Det är lättare för mig att ta mig till honom än tvärtom. Jag har väntat hela detta år på att han ska komma till mig, men det har ju kommit något emellan hela tiden och just på grund av pandemin så har det ju blivit att vi inte velat sätta oss på ett tåg (det alternativ vi har om vi inte vill ta flyget) och riskera bli sjuk på vägen till varandra. Att det kommit något emellan ligger hos oss båda. Dessutom har ju jag inte kunnat ta mig iväg då jag inte haft råd.

Nästa år får jag även lite mer varje månad från Försäkringskassan så jag kommer ha det lite bättre ekonomiskt så jag kommer kunna åka iväg om jag vill. Sedan får jag ju en mindre summa i hab.ersättning, summan beror ju på hur mycket jag varit iväg till dagliga verksamheten.

Apropå daglig verksamhet så har jag tänkt försöka öka på dagarna jag är dit, med en halvdag i taget. Sen utöka timmarna. Målet är att orka ta mig dit måndag – fredag och hela dagar. Jag har satt det som ett mål för 2022. Jag trivs ju bra där och jag vet att det inte är ett tvång att ta mig dit varje dag. Mår jag inte bra så mår jag inte bra och personalen där vet om hur jag har det och hur jag kan må. Psykiskt och även att jag kan ha hemsk jobbig huvudvärk ibland, ibland migrän.

 

Pappa och farmor

Jag kom ikväll ihåg att jag har några Photobucket konton. Jag loggade in på ena och det var fullt och över gränsen på hur många bilder man får ha som gratis medlem. Jag hittade en bild på pappa och farmor där. Så glad jag blev över att hitta den bilden. Sen fanns det ju en hel del bilder på min första syskonson och en hel del från Backstreet Boys konserten haha. Jag ska ta och rensa någon dag, men det är över 3000 bilder.  Det är inte den bästa bilden, men den enda bild jag har på dom tillsammans förutom en jag har då pappa är liten.

Det är ju inte världens bästa kvalité på bilden. Taget med min gamla digitalkamera.

 

Sista dagen

3 år sen idag som jag var och åt middag hos pappa den där sista gången.

3 år sen dessutom som jag tog detta kort. Gillar att vi hans barn kom med och några av hans fiskar. Han hade två till akvarium i vardagsrummet och tror ungefär samma storlek. Bilderna på oss barn har jag hos mig nu.

Lite trist att det inte blev så bra kvalité på bilden. Men det är ju en bild på pappa i alla fall. Den sista bild jag själv tog.

Denna tid på året…

Jag har känt mig låg eller ja inte mått så bra psykiskt senaste veckorna. Jag kom på nu varför… Det är ju knappt en månad kvar tills 2 maj, ett datum jag alltid kommer att hata. Jag tror i alla fall att mitt mående beror på detta. Det är ju nu för 3 år sedan pappa blev så dålig och låg inne med lunginflammation. Han var ju sen innan redan sjuk i IPF (ovanlig lungsjukdom) vilket ju gjorde saken värre.

Jag vet att jag borde gå vidare och det har jag ju faktiskt gjort också. Jag tänker sällan på pappa numera och jag mår inte alls dåligt på grund av hans död längre. Inte alls som första och andra året utan honom.  Men under just denna tid på året kommer jag nog alltid mer eller mindre må skit.

Högtider får mig också att sakna honom väldigt mycket. Det var ju han och jag som ”firade” jul ihop oftast eller att jag kom och åt middag hos honom under påsken.

I år tror jag att jag reagerade lite värre tack vare att påsken inföll i samband med att det är just 3 år sedan pappa blev så mycket sämre och låg på sjukhus. Jag mår inte bra under högtider och känner mig så extra ensam och även bortglömd.

Bilden är tagen då han låg på lungavdelningen på grund av lunginflammationen. Han fick komma hem dagen efter jag var dit.