Pappa

Pappa och hundar

Låg i badet (som vanligt) och gick igenom bilderna på telefonen och fann denna bild som finns lite längre ner..

Så synd att pappa inte kunde ha en egen hund. Det gjorde han så gott. Han var hundvakt ett par gånger i allafall.

Han hade en rottweiler (Gucci) ett tag för flera år sedan, men insåg att det inte fungerade alls. Störst anledning var på grund av hans allergi, vilket är lite komiskt att hans ens hade en hund ett tag och medveten om allergin.

Det var tråkigt när han fick sälja rottweilern, jag blev kompis med henne på vägen upp hem till Östersund från där pappa hämtade henne.  Hon låg i baksätet bredvid mig och så snäll så.

Hunden på bilden tillhör en av pappas bästa vänner.

Kan december ställas in?

Det slår som aldrig fel…

Runt den här tiden varenda år börjar jag må sämre psykiskt än jag gjort under resten av året. Jag avskyr den här tiden på året. Det känns bara negativt för mig och önskar att jag bara kunde lägga mig och sova och vakna upp 1 januari så jag slapp min födelsedag och julafton.

Det blir ett år till helt ensam. Men i år är det ju inte så mycket att göra åt heller på grund av pandemin.

Jag har inte många minnen av en bra julafton eller födelsedag. Övergreppet jag var med om som 15 åring och faktiskt någon vecka innan jag fyllt 15 var ju runt nu också. Jag mår inte lika dåligt längre på grund av just det sexuella övergreppet men det är ju inte så konstigt om jag kommer att tänka på det runt den här tiden på året då det närmar sig jul. Hade det inte varit i närheten av en högtid så hade jag säkert inte börjat tänka på det varje år lika mycket.

Jag tänker knappt alls på övergreppet resten av året, det är som sagt runt denna tid det poppar upp i huvudet. Jag mår ju inte alls lika dåligt som under första året/åren efter men jag mår ju inte helt 100% bra heller, men det är inte heller något jag känner ett behov av att gå till någon och prata om. Det hade varit en annan sak om det varit så att jag gått och tänkt på övergreppet och hans försök att gasa ihjäl sig några gånger i veckan.

Jag har tänkt en del på farmor också senaste dagarna. Julen, en av hennes favorithögtider. Jag tänker på sista gången jag och pappa var till henne på boendet. Där hon satt framför tv’n och inte visste att det var just julafton. Det känns så jobbigt att veta att hon var så dement att hon inte förstod vilken dag det var.  Det var jobbigt att vara dit, jag vet att pappa inte ens egentligen ville dit men han var dit ändå. Jag fick ju dessutom en sista kram av farmor då. Jag var inte mer dit sen då det var alltför jobbigt för mig. Farmor var min bästa vän då jag var liten så det gjorde ju så ont att veta att hon inte visste vem jag var. Vi vet att hon fick besök av andra så ingen behöver komma med elaka kommentarer om just det.

Jobbig dag

Det har varit en lite extra tung dag idag. Jag tycker verkligen inte om dessa speciella dagar alls längre. Fars dag… Tur att denna dag snart är över.

Ett ljus blev tänt

Efter att ha sett reklam på Facebook om att låta Fonus tända ljud åt en denna helg så valde jag att låta dom göra det åt mig för pappa.

Valde även att få bild skickad till mig.

Det är så fint av som att ha denna tjänst och speciellt bra nu i år på grund av pandemin.

Tack Fonus för att ni tände ett ljus åt vår pappa.

2 år sedan urnsättning

Det känns så himla konstigt, men idag är det två år sedan pappas urnsättning. Det var en så fin och väldigt varm dag då. Det kunde inte bli bättre faktiskt, endast syskonen och deras pojkvän och flickvän och inga mer än så. Även om jag vet att pappa hade många vänner som gärna hade kommit på en begravning i kyrkan så var detta ändå det bästa och finaste sättet. Jag, lillasyster och lillebror höll alla tre i repet för att sänka ner urnan i det hål i marken som hade förberetts, jag höll längst  ner då jag är äldst, sen min syster och sen lillebror.

Pappa vänner vet om var de kan ”besöka” honom.

Att tiden går så fort, det är det som känns så himla konstigt. Vissa dagar känns det som att det bara var 6 månader sen drygt.