Psykiskt

Äntligen börjar det!

Träffat läkare idag. Fick tre mediciner varav en för natten och en vid behov. Fick ta den senare redan när jag var in på affären på vägen hem.

Det är en stor fotbollscup här just nu och jag tycker det är så skönt med Coop nära mig (5 min att gå) pga oftast väldigt kort kö eller ingen kö alls. Men under denna vecka varje år klarar jag inte att vara där. Jag får panik!! Inte ens att gå och hämta ut paket klarar jag av.

Iaf så gick det bra hos läkaren. Hon var lättsam och jag gillar henne. Hon vill alltid ta blodprov för sköldkörteln när någon kommer in som inte mår bra psykiskt. Jag hade faktiskt tänkt ta upp det med henne själv.

Bestämdes även att jag skulle få någon samtalskontakt och att jag skulle ut och gå minst 3 gånger i veckan. Startade på vägen hem med promenad eftersom jag hade ändå behövt vänta 30 min på bussen (välkommen till Östersund).

Berättade allt jag kunde komma på som jag tycker är jobbigt etc.

Det känns riktigt bra att fått ta tag i min psykiska hälsa nu och dessutom på mina egna villkor. Läkaren tyckte att det var mycket bra att jag kom redan nu innan det kanske blev ännu värre igen.

Det är ganska skönt att få att bytt hälsocentral nu. Eller jag och alla andra i Torvalla som hade Torvalla hälsocentral var ju som illa tvungen eftersom dom stängde ner där. Det finns vissa saker kvar dock bland annat dit jag kanske ska få komma om jag får en samtalskontakt. Men att ha en hc som har också har ett apotek i samma byggnad är toppen, så jag klagar då rakt inte. Dessutom är det lätt att ta sig dit med buss för mig. Eller om jag går dit och hem dessutom.

Jag vill vara öppen med hur jag mår och även vilka mediciner jag äter. Det tänker jag inte hålla tyst om!

 

Måste även säga att jag älskar att denna läkare inte tog upp min vikt alls. Som tjock är det ju nåt man får höra om varje gång man söker vård och det är ganska irriterande!! Hon sa åt mig att ta promenader 3 gånger i veckan men det är för min psykiska hälsa.

Nu blir det vila.

Städning av förrådet påbörjad

Idag har jag äntligen börjat med att rensa i mitt förråd. Detta skulle jag ha gjort för längesedan egentligen men det har inte blivit av eftersom jag inte känt att jag helt enkelt har orkat med det. Jag har slängt en hel massa, två sopsäckar än sålänge. Jag har hittat sådant som jag totalt hade glömt bort att jag ägde; Ett kakfat som fortfarande ligger i sin kartong, några lampor, böcker som jag trodde hade försvunnit på nåt vis, prydnadssaker som jag älskat, gosedjur och dockor från då jag var liten samt lite annat smått och gott.

Jag har en del kvar att göra i förrådet, men det jobbigaste är jag klar med nu. Det som är kvar är mest kartonger av olika storlekar och lite annat skräp.Jag har inte mått så bra psykiskt idag. Låg och grät ett tag innan jag började ta tag i förrådet. Efter att jag slängt en del saker så kände jag att mådde lite bättre. Notera att jag slängde saker och inte kastade sönder dom.

 

Idiotiska kropp

Jag kommer inte iväg på mötet. Har mailat och sagt att jag verkligen inte orkar. Jag vet att det är viktigt detta möte, men på samma gång kan jag inte rå för att jag mår kasst psykiskt och har sovit skitdåligt inatt även då jag tog en sömntablett. Vaknat en gång i timmen och känner mig verkligen inte utstövd. Till råga på allt så har jag problem med andningen eller ja det känns jobbigt då jag andas in. Har använt bricanyl för en liten stund sedan så får hoppas att den vill hjälpa. Detta med andningen hade jag ifjol också, maj-juni någongång och det var i några veckor. Jag hatar att min kropp ska bli så anti då jag verkligen vill iväg. Det verkar som att hjärnan har fattat att jag inte är densamma som för drygt 4-5 år sen men resten av kroppen vill inte fatta och bara vill jävlas med mig.

 

Om känsligare inlägg och bloggen överlag

Jag är inte ute efter medlidande etc då jag skriver inlägg som rör min hälsa, jag skriver dessa inlägg för att jag behöver skriva av mig.

Jag har bloggen i första hand för att kunna skriva av mig då jag känner att jag behöver göra det, men senaste tiden har det inte blivit lika mycket som förr. Jag är ganska glad över det ändå. DET visar att jag faktiskt mår bättre psykiskt än för några år sedan. Det är bara att kolla in i mitt bloggarkiv så märker ni skillnaden.

Jag försöker blanda mina inlägg så att det inte bara blir om min psykiska hälsa eller annat negativt, men detta har ni som följer mig redan märkt av.

Inläggen med humor lägger jag upp för att lätta upp stämningen och även lätta upp mitt eget humör.

Jag har min blogg för min egen skull och inte andras  ;)

 

Jag är väldigt glad över dom kommentarer jag får, även då dom är få. Jag vet att jag är suger på att svara på era kommentarer.

Jag tycker inte om mig själv då jag får dessa dumma tankar

Med dumma tankar menar jag sådana som att jag bara vill skita i allt. Jag vill inte dö men ibland får jag dom där tankarna att jag bara inte orkar. Jag vill få ett slut. Jag lär väl få någon kommentar om att jag borde få hjälp med mitt psykiska mående, jag vet att jag behöver det. SÄG det till min läkare istället, inte mig. Han skriver ju inte ens ut nåt till mig att sova på eller åtminstonde nåt som jag kan somna på.

Jag kan ligga i flera timmar och försöka sova men det går bara inte och helt plötligt är det en ny dag. Jag bestämmer mig för att jag är vaken resten av dagen och somnar tidigt den kvällen, sen är dygnet helt fel igen för mig.

Micke har sagt till mig flera gånger att det ser ut som att jag inte sover bra alls. Jag vrider och vänder på mig och ibland pratar jag i sömnen. Jag brukar inte prata i sömnen! Mardrömmar har jag börjat få igen också, inte bara någon gång per vecka utan det kan vara var gång jag sover under en veckas tid.

Jag är ju så dålig på att beskriva för läkaren hur jag mår, berätta hur min sömn ser ut, be om hjälp . Jag får väl skylla mig lite själv också…

Det är bara jobbigt

Jag mår fortfarande inget vidare, psykiskt alltså. Har suttit med bloggen och pysslat lite nu i några timmar för att få tänka på annat. Jag vet inte vad det är som gör att jag inte mår bra nu.  Jag har även kännt mig så trött i några veckor och jag vet inte om det är psykiskt eller om det är nåt annat. Jag har bestämt mig för att om jag fortfarande är såhär trött om en vecka så ska jag kontakta vårdcentralen. Ja, att jag är trött kan ju bero på flera saker som tillexempel att jag faktiskt inte gör något på dagarna, kanske har vitaminbrist, det är psykiskt, jag är sjuk… Ja det finns ju lite att tänka på. Det kan ju bero på att jag behöver nya glasögon också, för jag känner mig ju så trött i ögonen efter att jag bara varit vaken i några timmar. Återstår att se.

Det är svårt att vända rätt på dygnet då jag sover så mycket som jag gör. Ja jag vet att man blir trött om man även sover för mycket.

Att komma ut och få luft skulle nog göra gott men det tar emot nu igen att ens tänka på det.

 

Imorgon fredag så har jag möte igen. Har med min städhjälp och lite annat att göra.

Nu blir det lite tv iallafall och jag hoppas att jag orkar vara vaken till ikväll så jag kan försöka få rätt på dygnet igen.

 

Om ni undrar om min kontaktperson så har jag inte haft någon kontakt med henne sen i början av juli av någon anledning?