Jag har ju tidigare skrivit om det sexuella övergrepp jag var med om. I december i år är det 20 år sedan det hände. Idag ringde det, jag svarade inte eftersom jag inte kände igen numret. Jag googlade och fick då upp namnet och var personen bor. Det måste ju vara en ren slump att personen har samma förnamn som han som var på mig och att han bor i Åsele av alla ställen. Den som var på mig är äldre dessutom (om han lever fortfarande) även fast denna som ringde är nästan 70 år.
Det blev jobbigt att få påminnelsen av händelsen. Som jag skrivit förr så är det ju inte direkt övergreppet jag mått sämst över utan det är just vad som hände efteråt, att han försökte gasa ihjäl sig och jag kunde se det från mitt rum, mitt fönster… Jag kan se det framför mig fortfarande. Minns det så väl. Det var ju det han ville, att flytta fokus få mig att inte må så dåligt över övergreppet. Han lyckades ju. Visst har jag mått skit efter övergreppet, men det som tog mest var ju detta att se nån försöka ta sitt liv. Tror inte han ville ta sitt liv egentligen eftersom han ringde sin sambo och kom snabbt till sjukhus/hälsocentral och var hemma igen sent på samma kväll eller tidigt på morgonen dagen efter.
Det blev jobbigt efter samtalet, efter jag googlat nummer. Men jag försöker att inte tänka så mycket på det och fokusera på annat.
