Jag var orolig

Sen igår har det känts lite konstigt i höger ben ner mot vaden och foten. Kändes svullet. Jag var orolig så jag tog modet till mig och ringde 1177. Hon jag pratade med tyckte inte att det lät som en blodpropp men att jag ändå borde få det kollat. Så jag ringde hälsocentralen så fort dom öppnade idag och fick en tid 10.30.

Det ska mycket till innan jag ringer och 1177 och sen hälsocentralen. Jag brukar försöka vänta ut saker.

Efter en kort undersökning så sade läkaren att det inte var något att oroa sig för och att det förmodligen var något med muskeln. Inget jag behövde göra något åt.

Jag passade på att ta upp angående en huvudvärk jag fått som kommer och går och kan hålla i sig någon vecka i taget men minst två dagar. Den sitter vid tinningen och ner mot ögat. Senaste tiden har jag tyckt att det börjat göra mer ont vid ögat.

Jag har inte så ont i huvudet utan det är mer som en tryckande känsla och ett lätt bultande ibland, men jag blir så matt och orkeslös ändå av detta. Det kunde vara spänningshuvudvärk men jag fick Naproxen utskrivet att ta i någon veckan så får jag se sen om det hjälpt. Det är liksom inte kul alls då jag får denna värk då ingenting hjälper och vissa gånger blir det bara värre av att ligga ner och vila. Hjälper inte Naproxen så skulle jag höra av mig igen så skulle vi ta det därifrån. Kanske sjukgymnast.

Jag är glad att jag kom iväg och läkaren sa att det var bra att jag kom och fick det med benet kollat.

Hjärta och lungor kollades/lyssnades på. Tempen togs. Pulsen kollades också. Inga fel där förutom att pulsen var lite hög men det trodde läkaren berodde mest på att jag var nervös.

Sen måste jag berömma denna läkare som inte tog upp min vikt. Vi överviktiga är ju rädda att få höra om  vår vikt så fort vi söker vård, vad det än kan vara.

Ja, det kan bero på övervikten men övervikten ska ju inte vara det första som tas upp och pratas mest om ifall man söker för en speciell sak.

Jag har haft turen att bara träffa en enda läkare som pratat om min vikt som att den skulle vara orsaken till min smärta.  För 3,5 år sen hade jag ischias (vilket pappa fattade med en gång då jag försökte sätta mig i hans bil) och jag sökte för smärtan. Läkaren tog upp vikten det första han gjorde och sa att smärtan mest troligt berodde på min vikt…. Den läkaren var själv överviktig så jag valde att inte ta åt mig alls.

 

Jag tog en liten promenad på vägen hem eftersom det var kallt och jag var ändå tvungen att vänta på bussen.  Jag orkade inte gå hela vägen hem.

Mår lite bättre och om mitt knä

Idag är det första dagen på drygt två månader som jag mått bättre psykiskt och orkat ta tag i städningen lite. Jag har inte ens haft ont i mitt knä. Hoppas att det håller sig så nu. Jag är lite orolig dock att gå ut och riktigt känna efter hur det är med mitt knä. Det är ju en sak att vara hemma inne och en annan att vara ute och gå en bit på asfalt eller ja nu snö.

Jag fick ju tre övningar av sjukgymnasten att göra och jag har försökt att göra dessa varje dag. Jag har missat någon enstaka dag men det har varit dagar jag mått som värst nu under jul och nyår. Nästa vecka ska jag iväg till sjukgymnasten igen så får se vad som sägs. Sist fick jag ju en tejp vid knät och det kändes helt okej tills jag tog bort den. Så tejpen lindrade besvären faktiskt.

3 saker

I år har jag tagit tag i tre saker som jag skjutit upp i många år.


Det första var att äntligen skaffa den tatuering jag tänkt på att skaffa i så många år. Det blev en till dessutom så jag har en på vardera arm. Jag har redan funderingar på att skaffa en till men då lite mindre.

Den andra tatueringen är till minne av pappa  han älskade den låten med Nightwish och att play är röd är för att den ska vara ett hjärta eller att låten spelas hela tiden, jag känner olika för det  men rött har en anledning alltså.

MJ är ju Michael Jackson så klart eftersom jag är ett Michael Jackson fan  Set lär nog bli fler tatueringar som har med han att göra.


Det andra jag äntligen gjort är att gå till tandläkaren. Jag hade inte varit dit på många år (drygt 20), så jag var ju rädd mina tänder skulle vara i sämre skick än dom faktiskt var. En hel del tandsten samt tre hål var det enda. Inte ens djupa hål. Med tanke på hur jag misskött tänderna i mest hela mitt liv är det lite av ett under att dom var så ok som dom faktiskt var.


Sen det tredje. Det var ju detta med mitt jäkla knä. Gått och haft känningar vid knäskålen lite någon gång om året sen jag var liten men det har alltid blivit bättre inom någon dag. Nu var det sämre och det har hållit i sig i en månad. Så, jag kom äntligen iväg och fick träffa en sjukgymnast och fick där övningar att göra.

Detta är inte mycket för många av er som läser min blogg men det är mycket för mig. Jag känner mig stolt över mig själv som tagit tag i min tandhälsa och mitt jobbiga knä äntligen

 

Mitt knä

I fredags var jag ju iväg till sjukgymnasten, för första gången i mitt liv. Det var verkligen på tiden. Jag var dit eftersom jag har fått mer problem med mitt vänstra knä och jag behöver ju så klart hjälp med att få bukt med det. Jag var så smart att jag packade ner hörlurar, laddare och bok ifall att jag blev skickad till sjukhuset istället. Man vet ju aldrig. Jag fick ju tid hos sjukgymnasten direkt och ingen läkare.

Det gick bra hos sjukgymnasten. Jag fick 3 övningar att göra varje dag och jag känner faktiskt redan lite skillnad i benet.

Det är lite svårt att förklara vad felet är på mitt knä då jag inte ens fattar 98% av det som står i min journal samt så har jag glömt vad sjukgymnasten sa.

Han var i alla fall väldigt trevlig och lättsam och jag hade lätt för att prata. Jag brukar ha lite svårt att prata med nya personer många gånger men det gick bra nu.

Jag ska göra övningarna en gång om dagen och sen ska jag iväg till sjukgymnasten igen i januari.

Jag fick även tejp vid knät som ska sitta på i fyra dagar, så på tisdag kan jag ta bort det.

 

Mitt knä

Den 21/12 har jag tid hos sjukgymnast. Jag har ju haft problem med mitt vänstra knä sen jag var liten och nu senaste veckan har det blivit värre. Förra fredagen låste sig knäskålen och jag tyckte det var dags nu att ta tag i detta. Att knäskålen låser sig har jag inte varit med om tidigare.

Jag var nyss till affären och det gillade mitt knä inte alls. Det brinner och svider så nu blir det att vila knät. Jag kommer inte gå ut mer nu.

Jag har lindat det då det känts mest svullet samt så har jag tagit in mitt ex krycka som legat i mitt förråd i flera år nu. Tacksam att han inte hämtade den.

Jag är stolt över mig själv som tagit tag i flera saker i år. Jag kommer skriva en liten sammanfattning senare denna månad.

Min rygg (Ischias?) – Uppdatering

Idag gick jag till hälsocentralen igen. Det var lite på grund av att pappa nästintill krävde det av mig. Det är ju öppen mottagning på förmiddagarna och lättast för mig att gå dit än att ringa och boka en tid. Ringa är ju inget jag gör i första taget precis. Jag fick träffa läkare ganska fort. Hon tog inte upp min vikt, vilket jag är så tacksam för. Det är ju inte vikten jag sökt för, det är ju min smärta.

Jag fick lämna urinprov samt så kollades sänkan. Inga problem där.

Läkaren på hälsocentralen sa åt mig att äta Pronaxen och Alvedon i 14 dagar. Så inget annat än det mot smärtan.

Sen fick jag en akutremiss till röntgen. Så, det var bara att gå hem och hämta väskan och ta bussen till sjukhuset. Det gick ju bra att ta bussen, men inget jag gör om jag inte är tvungen nu då jag har ont.

När jag var på väg hem från hälsocentralen så ringde sjukgymnasten upp mig. Det fanns ingen tid just nu på ett tag framöver men hon skulle höra av sig igen då det gick att boka in mig. Hon skulle även kontakta en på rehab. Känns helt ok.

Väl framme på sjukhuset/röntgen så gick det ganska fort ändå att få röntgas. Det blev en CT, första gången för mig.

Det verkar inte ha varit nåt akut som jag behövde stanna kvar på sjukhuset för, så jag kunde åka hem.