Jag är ju så dum ibland. Nu har jag inte haft städhjälpen ( via boendestöd) hem till mig på några veckor igen :(. Jag gör ju bara mig själv en otjänst. Jag vet att jag behöver denna hjälp men det känns inte som att jag egentligen kommer att ha råd med det nu då jag har skuldsaneringen. Det är bara någon 100 lapp i månaden som går till städhjälpen eftersom jag är med och städar men 100 kr är ju 100 kr.
Iallafall så har disken börjat samlas på hög igen och det är diskningen jag har som störst problem med. Resten klarar jag av bra. Förstår inte varför just diskningen ska vara så jobbigt för mig?
Jag har lärt mig att slänga skräp och några gånger i veckan gå runt i lägenheten och plocka och fixa och dona lite så det är bara köket och diskbänken som ser ut som ett bombnedslag.
Att jag ens ser till att försöka hålla det fint är ju bra det, så jag borde ju vara stolt över mig själv.
Ni som läser tänker väl att det är ju en självklarhet. Men för mig är det inte det. Jag har fram tills i oktober 2011 levt i ren misär i 3-4 år, så att jag ens lyfter på rumpan och ser till att tvätta eller kanske städa toan är bra.
Av någon konstig anledning städar jag hellre toastolen än att ta tag i disken?
Nästa vecka måste jag låta städhjälpen komma hem till mig.