Igår tog jag tag i något jag har skjutit upp länge. Jag städade äntligen kylskåpet. Jag missade en fläck men tar det sen idag. Men det är ju mer rent nu än innan. Plasthyllorna i dörren fick en sväng i diskmaskinen och sen gnugga med disksvamp. Det känns skönt att det blev gjort.
Nästa att ta tag i är spisen och bakom och under den. Ser verkligen inte fram emot det.
Spis, kylskåp och diskmaskin är sådant jag glömmer bort att rengöra.
Jag skulle behöva bli bättre på att städa. Jo, jag städar ju men det blir inte så ofta som jag egentligen vill. Det blir när det blir helt enkelt och det beror mest på hur jag mår psykiskt. Jag mår ju bättre när det är fint och städat men ibland så orkar jag helt enkelt inte. Jag försöker hålla det städat så gott jag kan ändå eftersom jag verkligen inte vill hamna där jag var för en del år sedan då det var riktigt stökigt och hemskt hos mig.
Idag hade jag behövt städa och jag vill ju städa men jag orkar helt enkelt inte eftersom jag är helt slut i kropp och själ fortfarande efter att jag var till tandläkaren i torsdags. Kanske jag börjar bli sjuk igen.. . Jag hoppas ändå att det bara är psykiskt och på grund av att jag som sagt var till tandläkaren och det tog på mina krafter, för jag vill inte bli sjuk. Men med tanke på att jag åkt buss ett antal gånger senaste månaden ( 6 gånger på drygt en månad är mycket för mig) så blir jag inte förvånad om det är så att jag håller på att bli sjuk.
Något som kanske skulle ha varit bra för mig är att få hjälp med städningen, hemstäd någon eller några gånger i veckan hade ju inte varit så dåligt precis. Det är ju inte bara de med mycket pengar som kan behöva den tjänsten utan även vi med psykisk ohälsa. Jo, det går ju att få hjälp på annat sätt men det är inte alla som blir beviljad det så då är det ju toppen att man kan leta upp företag som hjälper till med städ. Det behöver inte ens bli speciellt dyrt heller.
När jag flyttar nästa gång så kommer jag ta hjälp med flyttstädningen, det vill säga betala för hjälpen då det inte finns någon jag vet om som kommer kunna hjälpa mig. Flyttstädning Stockholm till exempel finns att boka/ ta hjälp av för de som bor just i Stockholm.
Jag ger upp den där 30 dagars utmaningen. Jag har verkligen inte haft lust att blogga så mycket och dessutom totalt glömt bort att uppdatera bloggen vissa dagar. Jag har haft en jobbig period igen och då blir bloggen oftast lidande. Jag borde ju egentligen skriva JUST NÄR JAG INTE MÅR BRA men jaja nu har det blivit att jag inte skriver alls.
Idag har jag städat, chockar mig själv lite varje gång det görs. Jag har dragit ut på det lite med tanke på att jag väntar på nya soffan och att jag skänkt både marmorbord och gamla soffan så det har ju gåtts med skor inne. Dessutom så är ju städning inget jag bryr mig i när jag inte mår bra.
När det gäller min psykiska hälsa så har jag fått höra att jag borde skaffa någon att prata med… Jag känner att jag inte behöver det. Mina ”perioder” är hanterbara, jag skär mig nästan aldrig längre (bara vid väldigt grov ångest vilket händer knappt en gång om året), jag skulle betala några hundra för en timmes tystnad… Jag har svårt att prata med andra om mina känslor och jag har alltid haft det så. Det hjälpte ju inte alls förr när jag var till psyk mest en gång i veckan, jag satt ju tyst hela tiden.
Om jag vill ha kontakt med nån på psyk så fixar jag det på eget initiativ, jag gör det inte för att andra som knappt träffar mig säger och tycker en massa. Jag får alltså inte agera som jag gör på grund av sorgen. Nej, jag skyller inte nåt beteende på sorgen men man måste ändå förstå att en del är min hantering av pappas död. När jag mår dåligt så kan jag vara elak och det måste ju en del fattat vid det här laget efter snart 35 år.
Jag är även så jävla ensam här i Östersund. Ingen som står mig nära finns kvar här, (nej jag kan inte flytta till S än, diverse anledningar jag inte går in på men bara så ni inte behöver ifrågasätta mig), farmor finns ju men hon är ju så pass dement och inte alls sig själv och går inte att prata med ens.
Andra har ju sina respektive, vänner… Jag har som inga alls. Men det är så svårt för mig att få ALLA ANDRA att faktiskt förstå mig, lite i alla fall. Jag har ingen här uppe som kan komma till mig och jag kan prata med och då menar jag familj. Men jag får väl skylla mig själv, ingen förutom S vill väl vara i närheten av mig.
Idag är det en städdag ( med lite paus av bad två gånger ). Är ju så skönt att komma hem igen och det är rent och städat då man varit borta ett tag.
Jag är så nervös inför resan att jag har haft svårt att somna senaste tre-fyra nätterna. Det jag är mest nervös över är bytet från tåg till buss i Uppsala ( vad händer om tåget är försenat, kommer jag hinna med bussen, sätter jag mig på rätt tåg.. ). Jag vet att jag oroar mig i onödan faktiskt. Då jag väl kommit på tåget här i Östersund så kommer jag inte alls vara lika nervös längre. Kommer kännas ovant med sittplats då jag alltid har tagit nattåg dom gånger jag åkt till Göteborg.
Lite pirrigt är det också, att få träffa S. Men båda två känner på oss att det kommer gå bra och att det knappt kommer kännas att det är första gången vi ses IRL.
Jag känner på mig att det kommer kännas som att tiden går alltför långsamt på fredag.
Blir skönt att komma hemifrån ett tag också.
Idag blir det ingen promenad. Jag har planerat in städning idag, det är ju typ träning det med. Har varit ut en sväng idag, men bara fram och tillbaka till affären. Sedan vill jag inte ta ut mig för mycket med promenaderna utan en eller två dagars vila ibland kan nog vara bra. Dessutom är det perfekt städväder dvs regn.
Förr städade jag faktiskt nästan aldrig, men det beror nog mer på att jag mådde så dåligt psykiskt att jag faktiskt inte brydde mig. För en del år sedan fick jag hjälp av mamma och hennes man att städa rejält hos mig, vilket behövdes. Det hade till och med kommit in en anmälan till soc angående hur det såg ut hos mig ( fick jag veta lite senare av min LSS-kontakt ), så ja då kan ni nog förstå att det var hemskt. Ett rent under att varken jag eller mamma hittade några äckliga djur då vi städade. Jag har nu försökt hålla det lika rent och fint hos mig efter det.
Jag har två gånger fått hjälp via soc att få det rejält städat, men det blev inte så mycket ändå efter städfirman hade varit hos mig. Sen försvann ju några saker också, vilket dom säkert trodde var skräp bara för att det låg på golvet ( bla ett halsband som jag då nyss hade köpt … ). Jag brydde mig inte speciellt mycket då eftersom det var mitt under den tid jag mådde som allra sämst psykiskt.
Ett tag hade jag hjälp med städningen en gång i veckan, men jag valde att avsluta det eftersom jag först och främst inte släppte in personen som kom flertalet gånger samt att jag nog inte mådde så bra ändå och orkade helt enkelt inte med att ha nån hos mig. Jag fick hjälp via boendestöd. Jag behövde ju hjälpen då, men nu anser jag att jag klarar av att städa helt själv.
Jag har rätt till boendestöd genom LSS.
Visst kan det hinna bli stökigt hos mig innan jag städar men det hinner verkligen inte bli lika stökigt som förr. Nu ser jag till att iallafall plocka undan, dammsuga och diska lite då och då. Torka golv och damma gör jag ganska sällan och det måste jag bli bättre på.
Nu på vintern och det är grusigt så måste jag dammsuga i hallen några gånger i veckan, annars drar jag bara med mig grus i hela lägenheten med tanke på att då jag ska till sovrummet eller toaletten så måste jag gå genom hallen.
Jag hatar egentligen att städa men det är ju så skönt då det väl är gjort.
Kika gärna in hos dsfm.se om du bor i Sthlm och behöver hjälp med nåt av dom tjänster som dom erbjuder.
