Tandläkare

Lite nervös

Jag har börjat få tankar igen som jag brukade få förr då det är nåt som blev jobbigt eller som jag var nervös inför.. Att bara skita i det. Nästa vecka ska jag till tandläkaren. Jag har inga problem med att gå till tandläkaren som så och vad jag vet har jag som aldrig varit rädd eller tyckt att det varit jobbigt att vara dit. Jag tyckte inte ens det var speciellt jobbigt då jag var 14 och hade mina första tre hål och fick dessa lagade.

Jag är mest nervös inför vad kostnaden kommer bli. Ja, nu första gången är det vanlig undersökning så det kommer ju inte kosta väldigt mycket. Jag har pengar kvar från försäljning av datorn min som jag valt spara så länge tills jag varit till tandläkaren nästa vecka. Sen kommer jag ju få ett kostnadsförslag om det nu är nåt som behöver fixas och så får jag ta det som det kommer helt enkelt.

Det ska bli så kul att kliva upp tidigt nästa vecka… Eller inte. Varför tackade jag ens ja till en tid som är vid 08?? Jag måste ju ta bussen dit också. Då jag letade efter tandläkare så kollade jag så att de låg bra till så det var lätt att ta mig dit med buss och sen hitta. Jag kommer hitta lätt dit jag ska.

Det är ju en nackdel med att inte ha varit iväg till tandläkare på många år, man måste leta efter någon som kan ta emot nya.

Jag kommer inte skita i att gå iväg nästa vecka. För då kommer jag inte iväg alls säkert på flera år igen. Det är lika bra att få det gjort.

 

Dela detta:

Läkartid och tandläkaren

Nu har jag fått tid till både tandläkare och läkare. Jag skickade Mail till några tandläkare och en ringde upp mig då denne kunde ta emot nya patienter. Jag har ju inte varit iväg på drygt 20 år så jag har ju inte haft en tandläkare att bara kunna ringa och hoppas få en tid hos.

Det känns skönt att jag äntligen tog tag i att fixa en tid hos en tandläkare. Är dock lite orolig för att det kommer vara en del dom måste fixas och sen då kostnaden. Första besöket har jag ju råd med .

Läkaren ska jag till för att kolla upp mina fingrar som varit avdomnade sen drygt två månader. Jag är ju så dum att jag inte går till läkaren speciellt ofta och jag går endast om det som gör ont eller det jag har besvär med inte ger med sig av sig själv efter en tid. Efter att jag fick höra att det kan riskera bli nåt permanent om jag inte söker vård så var jag snabb att ringa Hälsocentralen och fixa en tid.

Jag har ju verkligen ingen lust att ha mindre kraft i handen och känna mig klumpig. Jag är så van att använda höger hand som jag har problem med så jag glömmer ibland bort att jag nog inte ska ta tag i den där stora muggen eller tallrik. Jag tappade en tallrik på en annan föra veckan i diskhon, tack och lob klarade sig båda tallrikarna. Jag håller ju oftast min telefon i höger hand med och jag har tappat telefonen flera gånger. Jag är vänsterhänt så ”det var tur i oturen” som läkaren sade.

Dela detta:

Tandläkaren

Tänk att det ska behöva gå så långt att en bit av en tand lossnar innan jag bokar tid hos en tandläkare. Ikväll lossnade det en bit på nedre främre raden och ja tid ska bokas. Det gör inte ont så det är ju inte akut tack och lov!!

Har skickat ett mail till en tandläkare och hoppas få komma dit då de har avbetalning, det enda extra jag kan tänka mig då det gäller  avbetalning nu. Eller så får jag se om soc kan hjälpa till. Jag har inte varit till tandläkare på drygt 18-19  år, så det behövs ju både koll på denna tand samt kolla resten av tänderna. Jag lär ju ha en del ont efter skrap av all plack dessutom…

Jag har tyvärr varit väldigt dålig med tandborstning och sköta om mina tänder. Tack och lov har mina tänder varit ganska bra och jag har endast haft vad jag vet 2 hål sen jag var 14 år. Jag har förmodligen hål nu med men inget jag ens känner av eller märkt.

Jag vet att man ska ta hand om sina tänder, men det  har bara varit så jobbigt för mig. Min psykiska hälsa har ju ställt till det och att jag inte varit iväg förrän nu  beror till  stor del på att jag haft social fobi i flera års tid som gjort att jag inte  ens kunnat ta i dörrhandtaget  på min ytterdörr utan att få panik.

Hädanefter ska jag försöka komma iväg minst en gång om året på en rutinkoll, det är ju inte  så dyrt som detta med  min nu tand kommer kosta.

Jag blir så less på mig själv ibland!!

 

Dela detta:

Telefonfobi , Tapetsering (igen) samt förvaltare

Jag shockade mig själv rejält för en liten stund sedan och ringde Östersundshem och bad om dom papper som behövs då jag ska tapetsera om. Det vill säga papper på hur stor lägenhetsfond jag har, vilka dom samarbetar med etc. Jag vet inte varför, men jag blir nervös i onödan då jag ska ringa någonstans. Jag drar mig så mycket för att ringa fast jag vet att det inte är nåt farligt. Jag har nog alltid haft jobbigt med att ringa och det har ju inte alls hjälpt mig att träna på detta då jag har haft andra som gjort detta åt mig.

Jag minns hur stolt jag var över mig själv den gång för 10-11 år sedan då jag kom på att jag nog behövde gå till tandläkaren för vanlig koll. Jag ringde till dom tandläkare som jag gått då jag gick i skolan ( i Odensala och Brunflo ), men eftersom det var för lång tid som gått sist jag var dit så fick jag ringa till en annan tandläkare istället. Jag satte mig med telefonkatalogen och ringde första kvinnliga tandläkare jag hittade. Det gick ju jättebra!!

Jag tycker det är jobbigt att ens ringa till farmor och pappa. Pappa har jag riktigt bra kontakt med, som ni har kunnat läsa. Farmor vill jag ju ha bra kontakt med, eller ja jag har ju det egentligen men jag pratar så sällan med henne. Då jag var lien var jag ofta hem till farmor och jag trivs med henne väldigt mycket faktiskt, även om hon är som hon är numera dvs hon börjar bli gammal och det märks.

Mamma är väl den jag kan ringa till och inte har några som helst problem att ringa till då jag väl ringer henne.

Det är faktiskt ganska jobbigt att jag inte klarar av att ringa myndigheter, pappa, farmor eller andra ställen. När det gäller myndigheter så är det bra att jag nu har en förvaltare ( samma man som var min god man innan ). Jag slipper tänka på att ringa till försäkringskassan tillexempel.

Jag vet inte varför det är såhär för mig?

Är det någon av er som känner igen sig?

Är det någon slags telefonfobi?

Förresten så har jag inga som helst problem med att berätta att jag har en förvaltare, det är det många som har av många olika anledningar. Jag har en för att underlätta för mig i min förändring av mitt liv till det bättre. Jag slipper tänka på vissa saker och kan fokusera mer på andra. Vilket behövs. Jag var starkt emot detta med förvaltare först men jag har själv kontrollen över mina pengar som är över efter att räkningarna är betalda och jag trodde inte jag skulle få ha det så.

Dela detta: