Jag orkade inte fortsätta med LCHF utmaningen. Det beror på att jag mådde skit så jag gav upp. Mådde inte speciellt bra psykiskt så jag valde att inte fortsätta.  Innan utmaningen började så skrev jag också i den LCHF grupp jag är med i på Facebook att jag kanske inte klarar av det beroende på hur jag mår psykiskt så jag var beredd på detta. Det är bra ändå att jag klarade av 1 vecka och jag gick ju ner 2,4 kg ( mest vätska, det vet jag )! Det är ungefär hälften av vad alla skulle ha gått ner då utmaningen var över.

Det var egentligen inte svårt alls att följa utmaningens regler. Speciellt inte fastan då jag är så van redan med att ibland totalt glömma bort att äta mat. Men då jag mår skit så har jag en tendens att äta allt annat än LCHF så därför hoppade jag av utmaningen. Jag hade fortsatt och jag hade klarat utmaningen om jag bara kunde låta bli att tröstäta eller hitta nåt annat att äta om jag nu måste äta nåt då jag mår dåligt. Chips, godis och läsk är verkligen inte LCHF. Jag har inte gått upp i vikt men det känns så himla onödigt att en dag ska förstöra för det som gick så bra. I måndags sket dig sig alltså så jag avbröt utmaningen.

Blir less på mig själv som inte kan motstå att äta vissa saker några gånger i månaden. Men på samma gång borde jag vara glad att jag inte äter det VARJE dag, som förut.  Även om jag fuskar så stannar det vid choklad och chips och jag äter aldrig sådant som gjorde att min mage ständigt var dålig. Vräker inte i mig chipsen ens och ej heller chokladen. Det räcker några dagar.

Nya tag snart igen med LCHF.

Jag mår bättre psykiskt idag och jag har fått må bra i flera dagar nu. Men eftersom jag ju gjort så mycket ( jo det är mycket för att vara jag ) senaste tiden så är det inte ens konstigt att min kropp sa ifrån. Vara på stan i två timmar tar på min krafter, det kändes inte den dagen men efter några dagar kom det. 30 minuter på stan brukar räcka för mig innan jag mår dåligt psykiskt.