Idag är det 1 år sen som jag vaknade upp hos min Stefan för första gången. Jag fattar fortfarande inte att jag faktiskt tog tåget till Uppsala och bytte till buss där för att åka vidare till Västerås. Stefan sa att han behövde mig och självklart åkte jag till honom, det är sånt man gör då man älskar någon.
Jag trodde att jag skulle vara så himla nervös, men det var jag inte. Blev lite nervös i och för sig då jag såg att det bara var några minuter kvar av resan och också märkte att jag var i Västerås.
Jag minns hur underbart det var att få kliva av bussen och att äntligen få träffa honom för första gången, äntligen efter cirka 1 år och 4 månader tillsammans. Det kändes så naturligt med första kyssen och kramen där vid tågstationen i Västerås.
Jag var där i några dagar och vi hade det väldigt mycket. Jag kom sent på fredag kväll och på lördagen så åkte vi in till stan för att gå och äta på en Italiensk restaurang. Väl där så kom hans föräldrar och det var första gången jag fick träffa dom. Kändes faktiskt väldigt bra att träffa dom , jag hann inte ens med att bli nervös för Stefan fråga om det var ok att dom kom och åt dom med på restaurangen strax innan dom kom. Dom är väldigt mysiga faktiskt.
Det tog ju tid innan vi träffades, men vi är båda två glada över att det tog den tid det tog. Vi hann ju med att lära känna varandra så himla bra genom vår kontakt på Skype och Viber varenda dag.
Jag ser inte klok ut på denna bild, men det är den bästa av dom få vi tog haha. Jag blev svullen och fick nässelutslag på grund av hans jäkla duntäcke. Jag tänkte ju inte så långt då att det kan ha berott på duntäcket eftersom jag alltid förr reagerat på helt annat sätt dvs snorig och rinniga ögon bland annat, inte några utslag eller att jag blir svullen.