Etikett: Utfryst

Vänner?

Ibland önskar jag att jag hade fått kunnat ha så bra vänner som min syster har. Alltid så fina och snälla. De jag har träffat tycker jag om och vad jag vet tycker i alla fall ena om mig eftersom hon till och med självmant ville träffa mig då jag var till Göteborg sist.

Men nej, jag vågar som inte ens försöka få nya vänner utöver de få jag har som jag inte ens träffar. Jag har ju några vänner på Facebook som jag tycker mycket om men de bort lite runt om i landet och då mest neråt. Jag vågar inte ens försöka skaffa vänner IRL längre för de flesta har varit dum i huvudet och stulit från mig, ljugit för mig, orsakat onödiga stora bråk där jag inte ens är den som det ska bråkas med pga missförstånd, låtsas vara min vän för att sen bara ha kul åt mig, varit med de som mobbat och fryst ut mig..

Välkommen till min värld med så kallade vänner. Fy fan!

Jag har väl helt enkelt varit ett lätt offer. Jag vet att min hygien inte var den bästa under stor del av min skolgång. Men det är ju ingen anledning att mobba någon!! Kan ju tala om att min hygien är så mycket bättre nu än då.

Lär man känna mig så ja, jag har mitt humör, men jag är faktiskt väldigt snäll med massor med humor och älskar att skoja och retas haha. Jag är normalt lugn av mig och väldigt pratsam. Jag är som jag är ja, men vem är inte det?

Dag 17 av 30: Hur jag skötte mig i skolan

Jag fick döpa om just denna med tanke på att på listan står det ”Hur jag sköter mig i skolan” och jag har ju inte gått i skolan på många år nu.

Jag kunde ju ha skött mig bättre i skolan. Jag skolkade ofta och gick bara på enstaka lektioner speciellt då jag gick 8an-9an. Jag gjorde ej heller aldrig läxor efter att jag började i 6an ( knappt innan heller ) och självklart blev ju mina betyg lidande. Jag mådde inte bra och hade det svårt i flera ämnen, hade det svårt redan från 1an och behövde extra stöd ( som jag knappt fick ). Att ens tänka på att gå till skolan gav mig ångest och nu i efterhand så vet vi att det kunde ha blivit bättre om jag fått veta om att jag har Asperger mycket tidigare och inte när jag var runt 18 år. Jag hade kunnat få hjälp och klarat mig mycket bättre. Jag hittade på anledningar till att få gå hem tidigare också, i lågstadiet ljög jag flera gånger om att jag inte mådde bra dvs var sjuk eller var på väg att bli sjuk. Jag ville ju bara hem.

När jag gick i 7an så började mobbingen. Eftersom jag en kort tid efter det började lärde mig att det var vid lunch jag fick mest skit så valde jag att gå hem just vid lunch. Jag åt aldrig på skolan. Jag gick hem och stannade hemma. Det märkliga är att ingen verkade ens ha fattat att jag skolkade varje dag. Ingen förstod att jag var mobbad. När jag kom hem en dag var pappa hemma och sen började dom på skolan fatta lite mer i alla fall. Men vad jag minns så blev det ingen större förändring. Jag mådde ju fortfarande lika dåligt att gå till skolan. När andra terminen av 7an skulle börja så hade jag bytt skola på grund av flytt, så jag slapp mobbingen. Men, skolan oavsett vart jag än gått , har ju gett mig ångest. Knappt jag ens klarar av att gå in en skolbyggnad fortfarande utan att få ångest, oavsett om jag gått på den skolan eller inte. Att gå förbi skolan i Torvalla ( Torvallaskolan ) får mig ofta att må dåligt och jag undviker att gå förbi den så gott jag kan. Men jag måste ju gå förbi den då jag ska till pappa.

Jag gjorde så gott jag kunde ändå med tanke på att jag inte mådde så bra psykiskt och hade mina svårigheter. Sen finns ju en till anledning till att det var som det var med mig och skoltiden : jag bytte skola några gånger mellan 7an och 9an på grund av flytt.

Att jag dessutom blev mobbad och kände mig utfryst stor del av skoltiden gjorde det ju inte heller lättare. Utfryst på varje skola jag gick i, förutom då jag gick några månader på skola i Åsele där jag faktiskt fick en vän redan första dagen.