Bok fyra av tolv

Publicerat den av Maria Lämna en kommentar

Natten till idag läste jag ut bok fyra, Barnet från ingenstans. Det tog lite extra tid med denna än förra boken jag läste. Men den var så bra och jag rekommenderar den.  Handlar om en kvinna som vuxen får reda på att hon var ett av barnen i projektet Lebensborn under andra världskriget.

Det blir intressant att se om jag faktiskt kommer läsa tolv böcker som det är tänkt, men blir det något färre än så är det ändå okej då målet är att få upp min läslust igen.

Den bok jag nu börjat läsa är:

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Jag har hitills alltså läst:

Jul i krinolin av Amanda Hellberg

Metallica : sorgespel & segertåg – det svenska perspektivet av Fredrik Brolin

Barnet från ingenstans av Kari Rosvall, Naomi Linehan

 

Bok tre av tolv

Publicerat den av Maria Lämna en kommentar

Jag läste ut Metallica boken i förrgår och har nu börjat läsa en annan bok. Det blir bok tre av tolv i min lilla utmaning. Jag har ju valt att försöka läsa tolv böcker i år för att försöka få tillbaka min läslust. Det går ju bra än så länge, jag känner att jag vill läsa mer än vad jag velat på väldigt länge. Jag tänkte att jag skriver ett inlägg när jag börjat läsa en ny bok och skriver en lista på vilka böcker jag redan läst. Jag kommer inte behöva köpa en ny bok alls i år tror jag då jag har så många olästa redan.

Den bok jag börjat läsa nu är:

Barnet från ingenstans av Kari Rosvall, Naomi Linehan

Jag har hitills alltså läst:

Jul i krinolin av Amanda Hellberg

Metallica : sorgespel & segertåg – det svenska perspektivet av Fredrik Brolin

En liten bokutmaning

Publicerat den av Maria Lämna en kommentar

I år har jag tänkt läsa tolv böcker. Ett försök att få tillbaka min läslust helt enkelt. Just nu läser jag en bok om Metallica.

Jag har inte brist på böcker heller och jag har fler i förrådet än vad som finns på bilderna. Även böcker bakom andra böcker i den bokhyllan som det är Michael Jackson prylar på.

Får se hur många jag hinner med att läsa i år men tolv är ju i min mening inte speciellt många ändå.

 

 

Dag 17 – Mitt favoritminne

Publicerat den av Maria Lämna en kommentar

Åh, det är ju helt klart den gång jag fick hålla min systerson Philip för första gången. Jag skulle gå på Madonnas konsert senare den kvällen, men att få hålla lilla Philip som då bara var någon dag gammal är nåt jag aldrig kommer att glömma. Glad att jag har kort från den dagen.

Jag och Philip

Dag 16 – Det här ogillar jag

Publicerat den av Maria Lämna en kommentar

Jag glömde totalt bort att skriva igår…

Personer som inte ens verkar försöka förstå hur jag mår och har det. Personer som har andra i sin närhet hela tiden, vilket inte jag har. Jag är totalt ensam. Personer som inte SER hur pass ensam jag är. Ja, jag gillar att vara ensam men det blev så påtagligt hur ensam jag är när pappa dog.

Jag har S, det vet jag. Men han bor ju inte här.

Ogillar även då andra ska försöka tala om för mig att jag borde ta kontakt med psyk pga mitt mående. Ja, men nu är det ju så här att jag känner mig själv, jag kommer gå dit och sen sitta knäpptyst större delen av tiden. Bara slöseri med pengar och skulle ta upp tid för nån som skulle ha mer behov av att prata. Jag har gått till psyk i många år (jag slutade gå dit i början av 2000-talet) och det var alltid samma visa varje gång… Jag var tyst, visste inte vad jag skulle säga. 

Jag sörjer fortfarande. Jag har det inte lika lätt att lägga undan tankarna som andra kanske har som har familj i sin närhet. Nej, jag har inte ”grottat in mig” i sorgen men det är så trist att andra inte ens verkar vilja förstå mig.