Jag behövde gå till affärn tidigare idag men precis då jag hade tagit på mig skorna fick jag den där gamla välbekanta känslan ” jag vågar inte gå ut”. Men jag tog modet till mig och gick ändå! Jag är glad att jag gjorde det för det var skönt ute fast det blåser lite och det kändes helt ok då jag väl kom ut. Dumt nog så var det extra mycket folk på affärn idag, men jag klarade av det också. Det var ingen kö heller vid kassan, så det gick fort för mig att handla det jag skulle. När jag kom hem igen så kändes det helt okej också, ett tag. Jag mådde lite piss för en liten stund sen, men det har gått över nu. Imorgon är den dag jag normalt handlar på , så jag ska iväg då igen och jag hoppas att det känns bättre för mig då. Att den där känslan om att inte våga mig ut inte kommer överhuvudtaget.
Jag är ändå stolt över mig själv som ändå har kommit så långt vad gäller att komma ut på dagarna. I oktober eller om det var november 2013 så började jag komma ut mer. Innan dess kom jag ut väldigt väldigt sällan. Bakslag får jag ju räkna med också. Allt blir inte bra på så kort tid ändå som det faktiskt har gått. Det känns bra då jag är ute och går och det går bra att vara bland folk. Jag var ju och såg Backstreet Boys, en vecka senare var jag in till stan för att kolla på YOHIO och sen stå i kö för skivsignering i nästan två timmar. Är inte det bra för att ha haft social fobi? Jag har många gånger fått verkligen tvinga mig själv att komma iväg om det varit nåt och jag är bara glad att jag väl kommer iväg. Det känns ju så bra efteråt!