Viktnedgång

Hjälp med viktnedgång?

Idag skickade jag ett meddelande till min läkare på hälsocentralen. Jag brukar göra så när jag vill ha kontakt med henne eftersom jag har så svårt för detta med att ringa.

Jag skrev att jag ville ha hjälp med att gå ner i vikt. Jag är öppen för eventuell operation, vilket nog kommer bli eftersom jag faktiskt försökt gå ner i vikt själv på olika sätt utan att ha lyckats speciellt bra. LCHF, pulverdieter, äta mindre, promenader…. 

Jag mår inte dåligt alls av min vikt, MEN jag vill ha barn och jag vill inte riskera eventuella onödiga komplikationer som kan ha undvikits om jag väger mindre.

Jag vet vad som krävs för mig om det skulle bli Gastric bypass. Jag har läst på lite då och då i några års tid. Jag vet att det kan gå snett. Jag vet att jag inte kommer kunna äta som jag gör nu. Jag är helt införstådd med vad det kommer innebära. Även att det kan bli överflödig hud som måste opereras bort.

Den läkare jag hade ett tag här i Torvalla sa att han skulle hjälpa mig att få en GBP om jag fortsatte att må bättre psykiskt. Synd nog har ju han sen en del år flyttat från Östersund. Han trodde i alla fall på mig redan då och då mådde jag så mycket sämre psykiskt än vad jag gör nu.

Jag mår okej med min vikt som den är. Jag tycker inte illa om att se mig själv naken i spegeln och har inga problem att vara naken inför S. Jag bryr mig helt enkelt inte, för jag ser ju ut så. Jag är ju tjock helt enkelt. Eller snarare fet.

 Jag är för att alla får väga och se ut hur dom vill. Jag gör detta för att jag vill det själv, för min framtida hälsa och också för att mina knän (speciellt det knä jag haft problem med sen liten) inte ska behöva ta skada av tyngden.

Jag har gett upp LCHF helt för det fungerade inte för mig. Eller jo. om jag lät bli att äta massa kolhydrater så fort jag inte mådde bra psykiskt så hade det nog fungerat mycket bättre. Jag fick ju som börja om flera gånger.

Det är ju nåt jag hoppas att  jag kan få bukt med också, detta  ätande då jag inte mår bra psykiskt. Ibland äter jag  ju ingenting och ibland blir det massor med chips, beställning  av pizza, glass…

 

Förra året blev det år jag började ta tag  i mitt liv genom att börja ta medicin. Detta år fortsätter det…

Dags att försöka igen

136,8 kg väger jag nu. Inte så farligt med cirka 3 kg viktuppgång sen pappa dog.. En del av det är säkert bara vätska också. Har som inte brytt mig i så mycket vad jag äter bara jag äter  nåt vissa dagar. Nu ska jag ta tag i vikten igen och hoppas på väga 125 när året är slut, måste sätta realistiska mål. Dessutom känns det nog lättare att gå ner nu då jag också vet att jag har pengar till nya kläder när jag behöver det, det vill säga kan köpa mer än ett par nya byxor .. Unna mig nytt.
 
Jag kör äggfasta nu för att komma igång, sen LCHF strikt. Kör strikt då jag tycker det är så enkelt, typ kött och fett och nåt grönt som ruccola eller annat som får plats under 10 kolhydrater om dagen.
 
Min mage mår bäst på LCHF kost. Min mage har varit kaos den senaste månaden. Mår bra överlag på LCHF.
 
MEN jag kommer tillåta mig att äta chips eller nåt annat om jag är i en svacka. När jag har nån dag då jag mår skit vill säga.
Jag vill inte försöka gå ner i vikt för att jag måste, jag gör det för jag vill och inför framtiden.

Vilodagar och detta med mat

Senaste dagarna eller ja veckan, har jag mest spenderat i sängen. Jag har känt att jag har behövt det, fått vila. Jag har läst, lyssnat på podcast, lyssnat på musik, spelat spel på telefonen. Jag har varit ut men det endast för att köpa nåt att äta.

Äter gör jag inte så mycket, det blir vad jag orkar. Knappt att jag ens velat äta den choklad jag köpt och inte heller chipsen.  Det har varit skönt att inte göra nåt, men det är lite jobbigt att knappt orka med att laga mat och sen äta maten. Jag som brukar äta och äta oavsett hur jag mår. Kanske det är en del av min sorg?

Jag var ut förut, var och handlade lite. Tänkte först gå in på pizzerian och köpa mig en pizza men det blev en sallad från salladsbaren på Coop istället. Blev väldigt trött efter denna lilla stund jag var ute, om det beror på psykiskt eller om jag håller på att bli sjuk vet jag inte. Känner mig lite hängig just nu.

Nu då jag har ätit nåt så har det blivit sånt min mage egentligen inte klarar av det vill säga bröd, ris och pasta. Men jag äter bara lite av det så magen klarar sig hyfsat bra. Jag känner som så, att bara jag äter nåt så spelar det sen inte så stor roll vad det är. Att ens tänka på min vikt nu är inget jag vill, även fast jag har fått en del skuldkänslor när jag ätit pizza eller satt i min en sån stor Sia glass.

Vikten kan jag ta tag i till hösten igen. Nu då jag fått bort den största delen till min ångest så kanske viktnedgången går bättre, jag kanske orkar ta tag i det på ett annat sätt. Det jag menar med ”största delen av ångesten” är detta med att jag mått så dåligt då pappa levde, för hur han hade det senaste 6-8 månaderna. Men även innan han blev sjuk så har jag nog gått och oroat mig massor omedvetet på grund av hur han mått psykiskt hela mitt liv.  Det har tyngt mig så mycket mer än jag själv märkt av och det märker jag nu. Då han dog så var det som att (jag har skrivit det flera gånger redan) både hans och min ångest försvann med honom.

 

Omstart nummer 3340234

Jag har börjat försöka låta bli socker och massa kolhydrater igen, för femtielfte gången. Min kropp mår ju så bra på LCHF kosten. Förutom att jag alltid blir så hängig och får huvudvärk efter några dagar utan socker. Jag vet att det går över, men det är ganska jobbigt.

Nu då det är barmark igen mest överallt så ska jag försöka komma ut på promenader igen, minst 1 gång i veckan. Jag ska inte ta ut mig som jag alltid gjort och tänkt jag ska gå 4 km några gånger i veckan. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Att jag kommer ut och går i 30 minuter en gång i veckan är ju bra bara det till att börja med.

Jag väger 129,9 nu och siktar på att väga runt 120 i december. Det är ingen omöjlighet, det vet jag mycket väl. Om jag verkligen sätter igång och verkligen låter min envishet visa sig så hade jag nog klarat av att gå ner ännu mer än så. Vi får se hur mycket jag väger i slutet av december helt enkelt.

Jag är en känsloätare. Eller ja så kallad tröstätare. Jag gillar chips, glass, choklad och pizza. Det är oftast när jag har mina få jobbiga dagar, dagar då jag bara vill gråta och ligga i sängen, som jag skiter i min vikt och bara vill äta massa dålig ”mat”. Jag måste verkligen hitta nåt att äta som inte påverkar min vikt OCH mage lika mycket som till exempel chips gör dom få gånger jag mår dåligt psykiskt. Men samtidigt måste jag också tillåta mig själv att äta nåt som verkligen inte är LCHF nån gång ibland, bara det inte blir flera gånger i veckan.

Under dom veckor jag hade ont, ischias, så klarade jag inte av att stå i större stunder och därför valde jag att äta hårdbrödmackor, färdiga frysta rätter, kvarg med musli och pizza. Jag märkte snabbt att jag blev dålig i magen av den kosten.

Jag gick ändå knappt upp nåt i vikt under dessa veckor, men för den sakens skull så är det ju inte så jag vill äta och jag KAN inte äta som jag gjorde just på grund av min mage.

Tre veckor

Nu har jag hållit mig till LCHF igen i drygt tre veckor. Förutom att jag fuskade igår då jag blev så himla sugen på glass ( skyller på mens haha ). Men det är bara nya tag idag och att jag fuskade en gång på tre veckor gör ingenting. Fortsätter jag så här så kommer jag hamna på under 130 kg som är mitt mål för i år, jag är på 133,2 just nu.

Jag tänkte strunta i LCHF ett tag eftersom jag blev så less på maten ( jag har dålig fantasi och äter ofta likadan mat i flera dagar ), men sen tänkte jag efter lite och kom ju på det att jag faktiskt mår mycket bättre på denna kost än annan kost.

Att jag vill gå ner i vikt har ingenting att göra med att jag inte trivs i min vikt. Jag har inga problem med i att jag är så stor som jag är. Varför jag vill gå ner i vikt är ju för att jag vill ha barn och min övervikt kan ju sätta stopp för min och S önskan.

Sen att jag sparar lite pengar då jag håller mig till LCHF är ju inte helt fel. Har ju 600 kronor / vecka som ska räcka till mat och hygien. Innan jag åt LCHF så räckte det knappt, men nu brukar jag kunna ha 40-100 kronor kvar. Det blir ju inte godis, chips, glass, bullar, kakor och annat sånt så självklart blir det billigare.