Stan och sysselsättning i höst

Igår tog jag mig iväg till stan. Jag behövde gå till apoteket, så det var bara att sätta sig på bussen och åka in. Jag är glad att jag gjorde. Jag har börjat tänka att om jag klarar av att åka in och se på Yohio ( i mars ) och sen stå i kö i drygt 2 timmar för att få skivan signerad så klarar jag också av att ta bussen in till stan. Jag hade tur, åkte med buss 14 in, 2 före mig på apoteket, sen hem igen och kunde åka på samma bussbiljett. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge som det gjort nu innan jag åker in till stan nästa gång.

Det gick väldigt bra för mig att åka buss och även vara på stan en stund. Inga känslor av panik eller nåt. Jag kände mig helt avslappnad.

Till hösten ska jag börja med någon sysselsättning via MICA. Jag vet inte riktigt vad det blir, men det ska faktiskt bli skönt att få komma hemifrån. I början blir det bara någon dag och några timmar i veckan. Jag har ju gått hemma i flera år, så jag får ta det i min takt och inte tänka att jag ska klara av att jobba måndag till fredag. Jag VET också att det kan bli jobbigt för mig vissa dagar att ens komma iväg, men då får jag på nåt vis tvinga mig själv. Jag har haft sysselsättning via MICA förr, men det var över 10 år sen nu.

Jag har tidigare skrivit att jag har fått en ledsagare, jag har valt att inte ha det längre. Jag ville börja komma ut på dagarna, promenader bland annat, men eftersom jag klarar av det själv nu och faktiskt kommer ut utan att behöva ha någon med mig så valde jag att avsluta. Jag har inte ens träffat min ledsagare eller kontaktperson sen jag fick dom. En ledsagare var också ett steg i ledet till att jag skulle börja med någon sysselsättning. Men, jag känner att detta inte behövs längre.

Förr så hade jag inga problem med att mest sitta hemma på dagarna, men nu börjar jag bli väldigt less faktiskt.

Det blev lite jobbigt

Jag behövde gå till affärn tidigare idag men precis då jag hade tagit på mig skorna fick jag den där gamla välbekanta känslan ” jag vågar inte gå ut”. Men jag tog modet till mig och gick ändå! Jag är glad att jag gjorde det för det var skönt ute fast det blåser lite och det kändes helt ok då jag väl kom ut. Dumt nog så var det extra mycket folk på affärn idag, men jag klarade av det också. Det var ingen kö heller vid kassan, så det gick fort för mig att handla det jag skulle. När jag kom hem igen så kändes det helt okej också, ett tag. Jag mådde lite piss för en liten stund sen, men det har gått över nu. Imorgon är den dag jag normalt handlar på , så jag ska iväg då igen och jag hoppas att det känns bättre för mig då. Att den där känslan om att inte våga mig ut inte kommer överhuvudtaget.

Jag är ändå stolt över mig själv som ändå har kommit så långt vad gäller att komma ut på dagarna. I oktober eller om det var november 2013 så började jag komma ut mer. Innan dess kom jag ut väldigt väldigt sällan. Bakslag får jag ju räkna med också. Allt blir inte bra på så kort tid ändå som det faktiskt har gått. Det känns bra då jag är ute och går och det går bra att vara bland folk. Jag var ju och såg Backstreet Boys, en vecka senare var jag in till stan för att kolla på YOHIO och sen stå i kö för skivsignering i nästan två timmar. Är inte det bra för att ha haft social fobi? Jag har många gånger fått verkligen tvinga mig själv att komma iväg om det varit nåt och jag är bara glad att jag väl kommer iväg. Det känns ju så bra efteråt!

Yohio och signeringen

Herregud vilken diskussion det blev ang Yohio på op.se. Jag tycker det är löjligt att klaga, då man fått gå och se honom gratis ( ! ) och sen så sades det ju flera gånger att han signerar det som säljs.. Geez! Jag förstod ju direkt att det inte signerades på en vanlig lapp ( som jag hade hoppats på att han skulle göra ) men sen är detta också en promotionturné för hans senast släppta album. Lite får man tänka  , Det var ju svinlång kö också… Sedan är det ju inte BARA Yohio som gör såhär. Man ska vara glad att man fått se han gratis faktiskt! Trist för barnen som inte fick sin autograf, men eftersom det sades klart och tydligt vad som gällde så hade ju föräldrarna kunnat förklara för sina barn, tycker jag! Det sades ju flera gånger innan Yohio ens kom upp på scenen och det sades efter han gått av också så det är svårt att missa.

sign

Yohio i stan

Idag chockade jag mig själv och åkte in till stan för att gå och se på YOHIO på stortorget. Det var fullt med folk! Han började 14.00 och sjöng bara tre låtar. Sen var det dags för signering av nya albumet och det var inne på Kärnan, det är en bit att gå dit. Fick stå i kö i en timma ca. Kön var väldigt lång, då jag ställde mig i kön var jag vid Telogott eller ja en bit innan det. Ni förstår då, ni som bor här, att det var LÅNG kö! Väl inne på Kärnan så gick det snabbt.

Det var faktiskt skönt att få komma iväg och göra nåt. Jag bestämde mig för att åka in till stan och göra detta redan då jag först såg att han skulle komma hit. Jag hade inte ens enda tanke på att bara strunta i det.

Eftersom jag ändå var inne på Kärnan så passade jag på att gå in på apoteket också. Jag var inte så säker på om jag skulle hinna eftersom jag fortfarande stod i kö UTANFÖR Kärnan då det var drygt 20 minuter kvar tills Apoteket stänger.

Det ska bli intressant att se hur min kropp är i morgon. Träningsvärk i benen? Jag har ju fått stå väldigt länge i en kö som nästan inte ville röra sig mycket alls länge.

Då det gäller det psykiska så har jag inte känt av nåt alls. Ingen panik eller nåt! Att stå i kö sålänge var verkligen ett rejält test för mig. Jag mår bättre än jag tror att jag gör!