Jag var på begravning igår igen, denna gång Åsa Nilsson som jag umgicks med en hel del förr på 2000-talet. Begravningen var riktigt fin. Det blev inget mer efter kyrkan.
Jag som aldrig vad jag kan minnas har varit på begravning förr, men detta är den fjärde jag fått säga hejdå till inom 4 års tid. Pappa, farmor, Lena och så Åsa nu.
Jag tog med två rosor för att lägga vid urnan hennes, ena från mig och andra från två andra som kände Åsa väl men som av någon anledning inte tog sig till kyrkan….
Efter begravningen så gick jag och min vän M till hennes lägenhet. Jag gick i och för sig och köpte lite fika på Ica så vi kunde fika lite hos henne. Passade på att gå och hälsa på mitt ex och hans vän också då jag ändå skulle gå förbi dom. Satt hos dom kanske 30 minuter. Sen till M och fika och gosa och leka lite med hennes snart 11 månaders dotter.
Idag är jag helt slut i kropp och själ. Jag somnade inte så långt efter det att jag kom hem på kvällen. Det blev att jag gick över 8000 steg igår och det är verkligen ovanligt för att vara jag.
Det känns skönt att gårdagen äntligen är förbi. Jag hade tänkt att gå på begravningen redan sedan jag förstod att vem som helst fick komma. Men sen har jag mått knas och haft huvudvärk några dagar under veckan så det var inte säkert att jag skulle ta mig iväg ändå. Men jag är ”glad” att jag kom iväg ändå.
Det var ju många år sedan som jag faktiskt träffade Åsa och hade kontakt med henne, men jag kände att jag ville gå och säga hejdå till henne. Vi har ju faktiskt umgåtts en del jag, mitt ex, hon och hennes ex.
