Jag lever fortfarande och jag tänker inte ta mitt liv.
Pappa var hem till mig för en liten stund sedan, vi bestämde att jag skulle komma hem till honom och vara där i några några dagar. Har precis tagit mig en dusch och då jag väl är påklädd och klar så tar jag promenaden ner till honom. Kommer vara skönt att få komma iväg lite från lägenheten.
Jag tror att jag är inne i en deppar period nu. Jag vet inte varför jag mår som jag gör, kan inte sätta ord på det. Jobbigt nog att må dåligt och det blir inte bättre av att jag inte kan veta varför det är så.
Kram på er!
Ibland är det så att man inte vet varför alltid. Det blir liksom bara överbelastning i systemet på något sätt. Min beteendevetare sa till mig att jag skulle ha ett mål o sedan om det kol upp andra tankar som inte hade med det att göra skulle jag putta ner dem i en liten osynlig Box tills dess att jag behövde dem. Då var det så att jag blev av med dem. Om det är folk jag behöver prata med men som jag ute klarar att göra just nu så är det så att jag kan skriva brev till dem men inte skicka breven. Jag kanske efter att ha skrivit det tionde brevet vågar ta kontakt med personen o säga det muntligt istället. Ett tips till att beröra sina tankar o handlingar! Kanske är det något av detta som kan hjälpa dig!
//Lotta