I förra inlägget skrev jag ju lite angående hur vi vill bo, ute på landet i ett hus. Detta blir det angående barn eller inte.
När jag och Stefan började prata med varandra 17 september 2014 så var det en fråga han ställde ganska med en gång. Den frågan var om jag vill ha barn eller inte. Jag tycker det var bra faktiskt att han frågade detta, så man inte går in i ett förhållande och sen visar det sig att bara ena partnern vill ha barn och man gör den andre besviken. Det är mycket som jag tycker är bra att prata om tidigt i ett förhållande och där bland annat barn. Det är ju en sak som är så perfekt för oss med vårt distansförhållande, vi lärde ju känna varandra så bra och har kunnat prata om precis allt redan innan vi träffades IRL.
Vi är ju väldigt bra på att prata med varandra också överlag vad det än är.
Han och jag är faktiskt överens om att två – tre barn skulle räcka, men att vi får se då vi väl fått vårt första. Jag vill gärna minst ha två. Blir inga barn än ( lugn mamma ) , inte förrän vi flyttat ihop och skulle det bli innan ändå så tar vi det därifrån vilket jag och Stefan är båda överens om helt. Jag vill inte heller vänta för länge ändå, eftersom jag blir 34 i år. Jag vet att det inte är så gammalt, men man vet ju aldrig hur lång tid det kan ta innan man ens blir gravid och dessutom vill jag gå ner vikt. Men ja, blir det så blir det helt enkelt och jag känner mig så mycket mer mognare nu och mår ju så mycket bättre än då jag först ens började tänka på att jag vill ha barn vilket var då jag var runt 20.
Jag tror med att det är viktigt att prata om tidigt. Sen kan det ju ändras med tiden också:)
Ja precis, det kan ju ändras med tiden. Bara så himla glad att jag och fästmannen kunnat prata om sånthär redan från första kvällen vi prata via skype 🙂