Jag mådde ju verkligen inte bra tidigare idag. På torsdagar brukar jag vara iväg och veckohandla på Lidl, men det skippade jag idag. Vet ju hur dåligt jag skulle ha mått om jag försökte åka iväg och det förstod jag också mer senare idag.
På eftermiddagen blev jag så sugen på salami och brie så jag tog mig en sväng till affären. Redan på vägen dit så kände jag att det inte skulle kännas bra väl framme. Men jag fortsatte. Inne på affären och då jag stod i kö kände jag hur det bara blev mer och mer jobbigt, det var väldigt nära att jag bara lämnade korgen och gick hem. Men jag stannade kvar, betalade mina varor och ställde mig sen i kö för att hämta ut paketet med boken jag hade beställt förra veckan. Svetten började rinna ( hade bara en topp, enkla lite tunnare byxor och en tunn jacka så jag var inte ett dugg för varmt klädd ) och kände hur en rejäl huvudvärk var på G.
Men jag gjorde det. Jag fick ingen panikattack, även fast det var väldigt nära.
Det var såå skönt att få komma hem och bara lägga sig i soffan och vila en stund.
Nu vet jag ju att jag nog verkligen inte hade klarat av en sväng till stan och sen Lidl idag. Det hade blivit riktigt jobbigt. Klarade jag knappt av att gå till affären som ligger några 100 meter från där jag bor så säger det ju sig självt att åka buss och vistas bland massa folk inte skulle gå.
Idag var ju perfekt också att S var och fick Per Gessles senaste album signerat åt mig. Det gjorde att jag mådde mycket bättre faktiskt.
Hej Maria!
Vad skönt att du klarade av allt i affären, jag kan inte säga att jag förstår vad du går igenom. Men vad jag själv har lärt mig när det är jobbigt är att försöka ta det lungt. Tänka på något annat så kanske de går ändå.
Ibland måste man utmana sig själv lite, jag förstår att du tycker det är jobbigt. Men tro på dej själv så ska du se att du klara av mycket.
Hur är det annars med dig? Själv så går det upp och ner. Börjar bli lite trött på att gå hemma. Har varit sjukskriven sen den 12 Januari. :thumbsup:
Kram Sandra
Jag har haft social fobi som gjorde att jag inte ens klarade av att ta i dörrhandtaget på ytterdörren. Det var för tre år sen. Har självmant kommit så långt nu a
tt jag klarar åka buss till stan.
Ibland känner jag av den och är nära panikattack, speciellt då jag står i kö.
Jag försöker utmana mig själv lite då och då.
Åkte till Västerås i början av förra året för att för första gången träffa min numera fästman. Då var det tåg först och sen byte till buss. Gick jättebra.
Men tankarna på ev ångestattack kommer ju så klart då och då.
Mitt liv är helt annorlunda nu än mot hur vi lärde känna varandra via lunarstorm :). Då på den tiden mådde jag inte ett dugg bra psykiskt.
Vad bra att det gick bra då ändå =D
Ja och det är bättre att fortsätta utsätta sig än att bara ge upp. Blir värre av att gå ifrån efter minsta lilla känning av panik.