Vill du bli kontaktperson eller ledsagare?

Då och då ser jag att Östersunds kommun går ut med att de söker kontaktpersoner eller ledsagare via Facebook. Jag brukar då lämna en kommentar i kommentarsfältet där jag ber alla som funderar på att bli kontaktperson eller ledsagare att VERKLIGEN tänka till om detta är någonting som de verkligen vill göra och som de VERKLIGEN har tid för.

För en del år sedan så var det ju meningen att jag skulle få en kontaktperson och en ledsagare. Det är typ samma sak men ändå inte. Kontaktperson är bara nån timme i veckan till exempel medan en ledsagare träffar man oftare/mer. Jag träffade båda tjejerna hemma hos mig och det kändes bra och det blev bestämt att vi skulle fortsätta. Sen fick jag höra ena skulle börja plugga och då inte kunde längre och sen skulle den andra också börja plugga. Det var ju klart med att jag skulle få dessa två tjejer som hjälp i mitt liv för att få komma ut mycket mer än vad jag då gjorde. Jag gav upp, jag blev så besviken.

Ni förstår varför jag vill att ni som funderar på att ta på er sådant uppdrag verkligen borde tänka till innan va? För oftast är det personer med diverse problem/svårigheter som behöver en kontaktperson och eller en ledsagare för att få komma ut och göra saker eller få hjälp med något. Skulle det bli att då en person som sagt ja till att bli kontaktperson till en kille eller tjej säger nej efter två möten och det blev bestämt på det sista mötet att man ska fortsätta ses och sen ett tag senare säger att man inte kan på grund av jobb/studier eller annat så kan det bli så fel fel fel för den som sökt kontaktperson/ledsagare.

Det är så viktigt att tänka till extra.

Nu behöver inte jag någon ledsagare i alla fall. Ledsagaren för mig var menat att jag skulle få träna på att komma ut mer och mer. Jag hade ju sån hemsk social fobi den tiden.

Det kanske blev lite konstigt formulerat längre upp, men jag antar att du som läser detta förstår vad jag menar.

 

2 reaktioner på ”Vill du bli kontaktperson eller ledsagare?”

  1. Jättebra inlägg från personen på andra sidans syn. Jag har länge funderat att bli kontaktperson, men alltid beslutat nej då jag själv lider av ångest och vissa dagar har svårt att komma ut. Vill inte riskera att göra någon besviken, så det är absolut värt en lång fundering om man har det som krävs. <3

  2. Att vara kontaktperson har nog varit något av det mest givande jag åtagit mig, innan jag blev förälder (nu har jag inte tiden och energin jag tycker det krävs att ge en annan människa… med en 5-årig diabetiker).

    Första tjejen var jag kontaktperson åt i 4 år, tills hon och hennes familj flyttade till en annan stad… långt bort.

    Andra tjejen var jag också kontaktperson åt i många år, tills kommunen/LSS ansåg att hon inte skulle ha någon mer.

    Båda dessa tjejer hade jag telefonkontakt med nästan dagligen och träffade 1-2 gånger/vecka… fikade, gick på bio, bara träffades och pratade osv. De blev riktiga vänner till mig och de gav mig lika mycket som jag hoppas jag gav dem.

    Det krävs engagemang, så har man inte tiden ska man inte åta sig uppdraget och man ska inte göra det i hopp om att tjäna massa pengar på det heller för den lilla ersättning man får täcker knappt utgifterna (i alla fall inte för mig när vi sågs/hördes så mycket).

    Idag har jag inte tiden det krävs eftersom jag har en 5-åring som dessutom har diabetes så jag kan inte lämna honom till vem som helst för barnpassning, men jag har fortfarande en förhoppning om att tiden återkommer och att jag kan ta ett nytt uppdrag.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

zzzz yeaaah xx rolleyes pray party hug hahaha grrrr asg angel QQ PHU OO ;) :| :woot: :trött: :thumbsup: :star: :sick: :rose: :nolove: :nerd: :love: :hmm: :eyes: :dreaming: :clap: :bow: :bigblush: :bee: :S :P :DD :) :( 8)